Jag har länge känt att det luktar konstigt från under diskbänken någonstans. Öppnade jag lådan så såg jag ingenting under den, men det fattades en musfälla så jag ville ändå att maken skulle ta sig en titt. Han kunde inte se något sa han bara. Eftersom han tydligen inte kunde räkna till två (musfällor) så kunde han ju åtminstone kolla under själva skåpet.

Oj, där har det levt en mus eller flera ett bra tag. Min första fråga är; hur kunde den ena musfällan hamna under skåpet, alltså har den hoppat ner genom hålet?

Andra frågan är; vad hade jag gjort om jag inte var gift utan singel? Jag skulle aldrig kunna bo i ett hus om jag var singel för jag kan ingenting. Okej jag kan byta lampor, måla och tapetsera och sånt men det finns så mycket annat som man verkligen behöver en man till. I vårt fall så behöver han mig också för vem ska annars laga mat, städa, diska, tvätta och ta han om barnen? Vi har en väldigt traditionell uppdelning här hemma, men jag trivs med det och det gör min man också.

En mus hade i julas fått fällan rätt över nosen och den hade förmodligen gått omkring ett tag med den så för den återfanns på ett helt annat ställe än var den stod från början. Jag är så blödig att jag tyckte så synd om den.

Tänk vad den har plågats och allt den ville var att värma sig i ett varmt hus och äta lite julmat.  

 Min bild    Lånad bild!

Jag mår så dåligt när jag ser detta att jag vill gråta. Härom dagen satt det en sån liiiten söt musunge utanför på uppfarten och den hade inte ens vett på att bli rädd när min lilla chihuahua kom fram bredvid den. Den bara satt där och min hund också, fast jag trodde att hon skulle äta upp den, eller åtminstone jaga den, men icke.

Hundar äter väl inte möss som katter gör antar jag?!!!

Jag och mamma har varit och shoppat idag, eller rättare sagt; mamma har shoppat och jag har hjälpt henne. Mina pengar var slut så det blev inget alls för min del.

Min mamma är verkligen ingen renlevnadsmänniska, tvärtom. Hennes kropp är byggd på kaffe, cigaretter och ostmackor, sötlimpa och hushållsost.

Hon är typen som tar bilen till brevlådan, som ligger tio meter bort och hon skulle även åka runt med bilen inne i huset, om hon bara kunde. Nu är hon gammal, 68 år snart, och hon ser ju ut därefter, fast hon sjäv verkar tro att hon ser ut som när hon var 24. Då var hon smal och snygg i kroppen. Hon har alltid haft en skitsnygg häck, trots att hon aldrig tränat i hela sitt liv. Hon har jojjobantat sen hon föddes och provat varenda dietkur som finns. Levt på soppor och pulver mm.

Jag har bönat och bett att hon skall börja leva sundare och att hon skall få upp ögonen för hur hennes kropp numera ser ut och sluta drömma om kläder som passar en femtonåring. Hennes kropp ser numera ut som en HYDDA, jag menar bröstkorgen, eller hela överkroppen egentligen är liksom rund, som en köttbulle på två pinnar. Hon drar storlek 40-42 i de flesta kläder och 44 på vissa plagg. Själv hävdar hon att det är för att hon fått sån stor byst  , men den är helt normal, däremot så har hon fått en stor puckel på ryggen och den i sig gör nog att hon drar större storlekar nu än för bara ett par år sedan.

Den här puckeln fick hon för två år sedan då hon ramlade och slog nästan ihjäl sig, då hon var hemma hos vår syster. Hon låg halvt döende på sjukhus och inte förrän då bestämde hon sig för att sluta röka åtminstone. Mammas sambo brukar se till att hon lägger sig tidigt då hon är hemma i Norge hos honom, men så fort hon kommer till Sverige så vänder hon på dygnet igen.

Det värsta är att tänka på att om bara 24 år så är jag lika gammal som hon är nu, fast jag lever ju inte som hon. Jag ser till att göra allt tvärtemot vad hon har gjort och hoppas att jag skall slippa en puckel på ryggen om 24 år. 

Min lilla tjej fyller 13 år idag. Jag har varit tonåringsfri i 8 mån nu. Andréas, min äldsta son fyllde ju 20 år den 23 september förra året. Min äldsta dotter hade då inte varit tonåring sen 5 år tillbaka.

Så är det när man har barnen utspritt som jag. Nästa år, om exakt 13 mån och 9 dagar blir dock mellansonen också tonåring och då lär det väl bli livat värre några år framöver.  

Jag gjorde familjens favorittårta nämligen den som vi brukar ha till midsommar. Den är egentligen exakt som en Pinocchio-tårta men i stället för maräng på botten så har jag en sorts sockerlag gjord på smält smör, socker, vaniljsocker och äggula. Den är hur enkel som helst att göra och som allt som är enkelt så är den också supergod.

Jag gör två bottnar med sockerlag på och så lägger jag ihop dessa med ett tjockt lager grädde emellan. Jag avslutar sen med ett tjockt lager grädde på toppen och jordgubbar på.

  Hon önskade sig pengar och det är väl lika bra, för hon är ganska kräsen av sig.  

Barnens kusin Lukas fyller 14 år på måndag men de hade kalas för honom idag. Lillgubben är van att sova ca 5 timmar ute varenda eftermiddag men idag var det svårt för honom eftersom det var så mycket folk på kalaset. Han sov bara en halvtimme och vaknade sen igen. Man kan lugnt säga att han skrek minst två av de nästan 4 timmarna som vi var där.

Igår fick vi också besök av min mamma och hennes väninna Barbro. Barbro är jättesnygg och så himla go och glad jämt. Hon klår mig när det gäller sladdbarn också.

Hon har 4 pojkar med ett åldersspann på hela 27 år. Hon var då ca 17 år när hon fick första. 8 år senare fick hon en sladdispojke. 10 år senare fick hon en till sladdispojke och 9 år efter honom fick hon en fjärde sladdispojke. Alltså 4 pojkar i 4 kullar. Hon var då lika gammal som jag när jag fick Philip, 44 år.

Hon är unik på det sättet också att hon fått barn i 4 olika årtionden; 60-talet, 70-talet, 80-talet, och 90-talet.

Själv fick jag barn på tre årtionden; 80-talet, 90-talet och 10-talet. Jag hoppade över 00-talet.

Mamma kom ner ifrån Norge igår kväll och vi hade tänkt åka till Frölunda Torg idag och shoppa lite, men så ringde min kära bror och frågade om inte mamma kunde köra honom till Trollhättan idag, för han skulle hämta sin Bentley som har varit inne på reparation. Vi bestämde att vi skulle gå på Allum i stället, eftersom det ligger nära brorsans hem, för då kunde vi bara hämta upp honom så fort han ringde.

Vi hade bara varit där en halv timme när han ringde och vi var tvugna att ge oss av. Sen satt vi i bilen precis hela dagen och lille Philip, som är så snäll sa inte ett ljud på hela tiden. Kom inte tillbaka till Allum förrän vid 15.30 ca men då var jag tvungen att stanna en stund för Philips skull. Han behövde en ren blöja och lite mat i magen. Jag fick i alla fall köpt ett par leggings på Indiska och en sminkväska på Åhléns. (Jag älskar väskor och jackor)

Idag har jag och Phille varit på Röhsska Muséet i Göteborg med ett gäng mammor och deras bebisar från vår föräldragrupp. Jag tycker att det är jätte intressant med designmöbler och prylar, samt inredning.

Vi gick genom parken på väg till museet och Philip hörde fåglarna kvittra, han bara gapade med stor mun för han känner igen fågelkvitter, eftersom han brukar stå ute och sova så har han hört det många gånger.

Efteråt gick vi till Eva´s Paley och käkade lite lunch. Bebbarna var bra griniga i slutet på visningen och som vanligt så sov Philip nästan hela lunchtimmen.

Det är så himla svårt att hitta något gott att äta, för det mesta innehåller sånt som man ska undvika då man ammar.

Jag sitter och väntar på att min mellantjej ska komma hem ifrån skolan så att vi kan åka och handla lite mat. Jag storhandlar ju varje månad men nu är det slut på färskvaror och vi har inte mycket pengar kvar. Okej min man har ju undanstoppade pengar i reserv, men helst ska vi inte nalla därifrån men nu är vi tvungna pga den dyra extra barnvagnen som jag köpte i början på maj.

Jag köpte ju dessutom liggdelen till också så det svider lite nu. Jag ser verkligen fram emot skatteåterbäringen, som blir hela 5000 kronor för min del. Okej, allt av det kommer att gå till gubben (pga barnvagnen, som jag ville ha) men om jag känner honom rätt så låter han väl mig behålla åtminstone hälften.

Monstret ligger och sover middag äntligen och egentligen borde jag gå och få bytt ut den gamla bröstpumpen till en ny och starkare, men som sagt, vi har lite dåligt med kontanter nu. Jag fick 400:- extra igår av min man och han litar på att jag köper mat och inte något annat 'viktigt' som jag brukar göra ibland eftersom jag vet att han är killen med guldbyxorna   

Min stora son, som bor hos pappan, tror att vi är fattiga och försöker sticka till mig lite goda råd och annat ibland, när sanningen i stället är att vi har ganska gott om pengar, men det brukar inte hjälpa hur mycket pengar man än har om man inte kan hålla sig borta från affärer.  

  Min spargris

Idag har jag och Philip totalt missförstått varandra. Jag känner tydligt att jag har mjölk i det krånglande bröstet, men han vägrar ändå att ta det. Han gallskrek som han aldrig gjort förr. Jag behöll lugnet, jag menar detta är ju mitt femte barn så det krävs bra mycket mer för att rubba mig. Jag vet inte varför han vägrar ta det högra bröstet men jag har mina aningar.

Det började ju med att jag 'bantade' ofrivilligt, ja alltså jag började träna utan att äta mer och då är det det samma som att man bantar. Jag höll väl på i ett par, tre veckor innan BVC-sköterskan larmade och sade att viktkurvan hade dalat. Hon sa att jag borde ge tillägg på kvällen om jag ska fortsätta 'banta', men då bestämde jag mig för att sluta träna tills jag ammat klart. Jag hann väl ge honom flaska med tillägg i tre kvällar innan jag tänkte att jag lägger ner flaskan och satsar helhjärtat på amningen härdanefter.

Han började genast klargöra för mig att han inte tänkte ta bröstet på kvällen, för då ville han minsann ha flaska. Förmodligen så upptäckte han att det var lite lättare att få i sig maten så, glupsk som han är. Nu har jag hållt på och kämpa i snart en månad med pump och amning osv och han bråkar fortfarande då jag lägger till höger bröst, utom vid de två första målen på morgonen, kl 06 och 09, för då går det bra att äta när han ligger ner.

Jag har nu försökt allt som står i min makt, men ändå hände detta idag och det är konstigt, för igår åt han både länge och väl från bägge brösten hela dagen, utom på kvällen då han fick tillägg.

Idag blev jag tvungen att ge honom tillägg redan nu på förmiddagen och jag känner mig helt misslyckad.

Jag säger bara en sak; Man kan inte amma smidigt och bekvämt om man ibland tar till flaska, tillägg och pump. Det stör den känsliga och naturliga rytmen i amningen med en gång. Vissa hävdar att det minsann funkar för dem. Vad är det som funkar, frågar jag mig? Att hålla på och pumpa och hälla på flaska medans du själv är på jobbet samtidigt som din man är hemma och matar barnet med bröstmjölk via flaska?!

Ska man kalla det amning? Barnet får bröstmjölk, ja men det ammas inte.

Jag hade för flera år sedan en minst sagt livlig diskussion med en mamma på kontaktsidan Familjeliv och hon nästan skällde ut mig för att jag sa att man inte ska röra varken pump eller flaska om man ville amma problemfritt. Jag hade ändå precis fått mitt fjärde barn då och hon hade bara två. Hon skev att för henne funkade det så bra minsann och jag skulle fan inte komma och snacka skit.

Jag ställer mig fortfarande frågan; Ammade hon verkligen sitt barn på riktigt eller trodde hon bara det?

Jag kommer aldrig ändra min åsikt angående amning, nämligen att ska man amma på riktigt, helamma, så ska man ge blanka fan i allt vad pump och flaska heter. Det fina med helamning är att barnet ställer själv in produktionen utan hjälp av såna saker. Om man tycker att det spränger av för mycket mjölk i brösten och barnet bara sover vidare så ska man ha klart för sig att bröstet inte kommer att sprängas utan barnet behöver helt enkelt inte äta just då, och då minskar produktionen lite. Visst ibland kommer det perioder då det känns som om det är tomt, och det är då många gör felet att de ger tillägg med resultatet att produktionen minskar allt för mycket och har man gjort detta tillräckligt många gånger så kommer mjölken oåterkalleligt att ta slut ganska snart. Om man i stället förstår att för att få mer mjölk så ska man amma oftare och amma tätt tätt i några dagar så kommer mjölken att öka igen och allt är frid och fröjd tills nästa gång man får en ökningsperiod.

Efter fem barn känner jag mig tämligen säker på vad jag pratar om, sen kan det ju finnas andra problem runt amningen innan, under och efter att mjölken runnit till ordentligt och allt flyter, men det är en helt annan sak.

  Picasso