Om jag nu får behålla åtminstone hälften av skattepengarna, 5000:-, som min man ska få av mig  för barnvagnen som han betalade, så kan jag köpa lite fler kläder.

Jag har redan spanat in dessa:

Kakhi kahi, jag vet. Jag älskar det och passar så bra i det. Det är också en klassisk färg som alltid håller även om den hettar till lite extra då och då.

Läste runt lite på FL i dag och såg att fler hade problem med att man inte såg om de var gravida i början, eller om de bara var feta.

Jag och min yngsta dotter var på IKEA en gång när jag var kring vecka 20 med Phille och vi kom ner för trappan från övervåningen, men efter sista steget var det ett par som stod och dividerade om vart de skulle gå. De hade inga tankar på att det kom folk bakom, utan bara tvärnitade framför oss. Vi gled förbi dem och jag råkade ge dem en liten knuff samtidigt som jag suckade tungt, för att ge dem en liten hint om att de stannat väldigt olämpligt.

Vi fortsatte gå mot Korvbaren när paret kom rusande förbi och kvinnan fräste åt mig att det var vi som knödde på dem minsann...

Gaaahhh! Man kan ju bli tokig för mindre.

Jag sprang efter och jag minns att det snurrade till i huvudet av ilska på mig och jag minns inte riktigt vad jag sa men nåt med att det var de som stannade och det kan man inte göra hur som hels,  hon svarade då;

-Din feta kossa, ta och banta eller nåt i den stilen...   

  Detta kort tog jag samma dag och så här fet var jag...!

För det första så kan jag säga att var det någon som var fet så var det hon, överallt. 

Bara min mage putade och det gick ju knappast att ta miste på att jag var gravid, så jag sa till henne att;  

-jag är gravid, men vad har du för ursäkt?!?

Min man hade verkligen roligt åt det när jag senare berättade detta för honom.

  Så här såg magen ut i v.40 så fet var jag inte direkt. Blusen är dessutom en vanlig blus från Indiska i storlek 36.

Grannarna ska bygga nytt hus så nu håller de på och spränger för fullt. De höll på hela dagen igår och ska hålla på hela dagen idag. Förhoppningsvis så är det färdigt sen. Det låter som om en bomb faller precis intill huset och jag ryser av obehag varenda gång. Phille har svårt att sova sin middag nu bara för det.

Han var så söt, hade precis somnat och så small det och han bara kröp ihop och blundade hårt.

Här provar han sin nya stol för första gången.

Kan man vara mer kär i någon än vad man är i sin lilla bebis? Det är helt underbart att ha en bebis igen efter alla år.

Hade jag orkat ha barn tätt så hade jag gärna haft en till men det är alldeles för jobbigt med två små, och ännu värre blir det ju när de blir större, så nej, jag orkar inte det.   

Tänker på alla som just nu är gravida med nr två. De har många års helvete framför sig, men så sa någon säkert om mig också för 12 år sedan. Alla får väl lära sig av sina egna misstag.

Jag har dock sett att det finns de kvinnor som har barn 2 och 2 i flera omgångar. Eller så finns det dem som har 4 eller fler barn tätt. De kvinnorna är helt klart av ett annat virke än jag. Jag önskar dock att jag hade ork för barn är det bästa som finns.        

Idag vände sig Phille från rygg till mage vilket man tydligt ser på den här filmen.

  Som vanligt har jag en massa musik i bakgrunden.

Oj, han fuskade visst lite där i början.  

Jag har noterat att andra lägger in bilder på saker och kläder som de köpt under dagen, men eftersom jag inga pengar har kvar så blir det svårt att göra likadant. Så i stället så tänker jag lägga ut bilder på saker jag önskar att jag kunde köpa.

Ja, jag vet att föräldrapengen kom idag, men pengarna är faktiskt redan slut, igen. De var liksom öronmärkta; för mycket nätshopping igen.  

  Här är alla fina kläder som jag (önskar att jag kunde) köpt till Philip idag när föräldrapengen kom.

Klänningen längst till vänster skall jag dock inte köpa men jag tänkte försöka hitta en likadan, fast till en pojke.

Det här var ju kul, man kan ju drömma sig bort hur långt som helst, gratis. 

Okej lite fick jag köpt. Jag köpte en matstol som man sätter på bordet till Phille. Exakt en sån på bilden, fast en svart.

Jag har faktiskt köpt allt i svart, utom bärselen.

Barnvagnarna är svarta. Babysittern är svart, bilbarnstolen är svart, hoppgungan är svart, åkpåsarna är svarta och nu en matstol som är svart.

Det blev bara så för jag tycker att det blir så rörigt om man har en massa babysaker med en massa olika mönster på. 

Faktiskt så var jag tvungen att köpa lite kläder ändå för annars kommer just den modellen och storleken ta slut. Det blev en kakhigrön kjol på Esprit och ett machande svart linne nere på EDC.

Det är kjolen till vänster men färgen liknar mer den till höger. Den kjolen är också snygg men den här jag köpte är längre, vilket är bättre i min ålder.  

Den bästa stunden på dagen är då Philip ligger ute och sover sin skönhetssömn (middagsvila) för då får man så otroligt mycket gjort. Fast det gäller ju att planera dagarna ordentligt så man hinner med allt som ska göras innan han vaknar. När han vaknar är han för det mesta så himla glad och go, men det kan ju ändras snabbt, som det gjorde idag t.ex

Han vaknade glad men blev snabbt hungrig och började skrika. Jag började med att amma men som vanligt vid den här tiden så blev han inte riktigt mätt så jag gjorde en flaska med tillägg. Plötsligt så börjar de stora barnen att bråka och spriner in och gapar och skriker och de fattar inte när jag säger åt dem att lugna ner sig för bebisen blir orolig.

Till slut så brister det för mig och katastrofen är ett faktum, igen. Philip skrek sen oavbrutet i flera timmar, trots att jag tog ut honom på promenad. Jag skulle just då kunna ta den ena och slå den andre med kändes det som. Fan vad irriterande att två så pass stora ungar inte ska kunna fatta bättre. Vad gör man?

Jag körde ut dem i friggeboden och där fick de vara medans jag och Philip var ute.

Isabel vill gå på Liseberg imorgon, men det kan hon bara glömma. Det ska svida när man inte lyssnar på sin mamma.   

De som tror att det är jobbigt med bebisar tror så fel. Som man brukar säga;

"Små barn, små bekymmer. Stora barn, stora bekymmer"

           Pussgurkan!!!