Jag kan inte vara frisk. Jag har nästan inga pengar kvar och vi har haft en jäkla massa räkningar denna månad så det enda jag skulle köpa idag var strumpor till Phille. Vad kommer jag hem med, jo lite bebiskläder också, trots att han har så att han klarar sig tills den 20:e juni.

"Att vara bebismamma är att komma hem ifrån stan med en massa kläder i storlek 68, trots att man inte skulle köpa ett skit"

Det blev en body och en benlös sparkbyxa samt ett par strumpor på Lindex. Sen kunde jag inte låta bli att gå in i butiken 'Om igen' som ligger i Kungsbacka. De har fina begagnade märkeskläder till vrakpriser.

Där köpte jag en body från danska IdaT och en liten velourtröja från Mee to.

Dagens skörd!!!    

Så fort jag tar fram kameran så poserar Philip direkt och dessvärre verkar han ha lagt sig till med en speciell min, vilket gör att han ser likadan ut på alla bilder, precis som vilken medveten tonåring som helst.

Funderar på om jag skall börja gömma kameran bakom en kartong eller nåt. 

"Man vet att man är bebismamma när digitalkameran är fylld av en enda liten person"  Min lille prins! 

Idag har sprängningarna fortsatt och det är fler än jag som tycker att det är obehagligt. Min lilla chihuahuaflicka Elli skakar av rädsla och ser ut som om hon ska dö av en hjärtinfarkt när som helst.

Jag har ju bara två händer så det blir att jag håller för mina egna öron varje gång jag hör signalen som varslar om att en sprängning kommer att ske. Det är inte så att man måste hålla för öronen, att hörseln skadas eller så men vetskapen om vad som sker gör att jag blir jätterädd varje gång och Philip reagerar likadant fast på min reaktion. 

Om jag håller för öronen så blir jag inte lika rädd och då blir inte Philip heller rädd, tvärtom så skrattade han till och med idag. 

  Här en bild när de sprängde för vår uppfart för ett par år sedan.

Förra året sprängde grannen på andra sidan så det är ett under att vårt hus står kvar känns det som.