Direktlänk till inlägg 30 maj 2011
Idag har sprängningarna fortsatt och det är fler än jag som tycker att det är obehagligt. Min lilla chihuahuaflicka Elli skakar av rädsla och ser ut som om hon ska dö av en hjärtinfarkt när som helst.
Jag har ju bara två händer så det blir att jag håller för mina egna öron varje gång jag hör signalen som varslar om att en sprängning kommer att ske. Det är inte så att man måste hålla för öronen, att hörseln skadas eller så men vetskapen om vad som sker gör att jag blir jätterädd varje gång och Philip reagerar likadant fast på min reaktion.
Om jag håller för öronen så blir jag inte lika rädd och då blir inte Philip heller rädd, tvärtom så skrattade han till och med idag.
Här en bild när de sprängde för vår uppfart för ett par år sedan.
Förra året sprängde grannen på andra sidan så det är ett under att vårt hus står kvar känns det som.
Då har jag kommit in på en specialistutbildning till Infektionssjuksköterska på distans. Två år på halvtid. Precis så jag hinner jobba lite också. Än så länge tycker jag det är roligt, men vi får se vad tiden lider. Den förra ubildningen jag kom...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 | 10 | 11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
|||
30 | 31 | ||||||||
|