Jag har gått ner nästan två kilo på två veckor. Nu vet jag att det går om man vill. Men man kan ju inte unna sig något extra alls. Börjar man slarva det minsta så slarvar man snart varje dag och plötsligt är man tillbaka och vikten stannar.
Idag var jag och köpte 4 nya tights så att det alltid finns rena att ta till.
Imorgon blir det promenad med Philip och gubben igen. Sen blir det hardcore gym så att dagens ostbågar och vin försvinnner.
Hade tänkt gå lite idag men det började dugga och var väldigt kallt. Philip hade inga problem med detta utan när regnet började falla på riktigt så blev jag tvungen att bära hem både honom och cykeln.

Vikt 61 kilo precis samma som för en vecka sen, innan jag gick ner till 1200 kalorier utan extra gott emellanåt! Det verkar som om min vikt står helt stilla.
Jag är dessutom förkyld så jag kan inte träna nu :-(
Enligt alla viktcheman mm så ska jag vara garanterad en viktnedgång på 0,5 kilo i veckan bara genom att inte slarva. Om jag tränar som jag gjort två gånger så ska man ju definitivt inte stå still i alla fall.

Jag bara gnäller och gnäller över min vikt. Har till och med varit hos läkare och tagit prov på ämnesomsättningen och verkligen inbillat mig att det är något allvarligt fel på mig.
Visst, jag sitter en del när jag pluggar men samtidigt rör jag mig när jag sköter hemmet däremellan.
Jag tränar hårt 2-3 gånger i veckan vilket gör att jag kan äta ca 1700 kalorier extra och ändå gå ner i vikt om jag håller dagsintaget till 1200 kalorier. Detta har jag gjort länge nu, i minst två år och ändå går jag inte ner.
Nu har jag äntligen kommit på varför...
... De kaloriunderskott jag jobbar mig till när jag tränar, äter jag upp varje gång genom att äta lite extra mat efter träning, vilket gör att summan blir 1200 kalorier/dag.
Men, så på helgerna så äter jag en påse ostbågar på 250 gram och dricker ca 7 dl vitt vin till och voila så har jag fått i mig drygt 1700 kalorier extra vilket ger ca 250 kalorier/dag. Sammantaget blir det 1200+250= 1450 kalorier om dagen. Det är dessa kalorier som gör att jag inte går ner ett gram, utan står helt still.

Från och med nu ska jag sluta utnyttja kaloriunderskottet till att äta extra mycket mat och jag ska sluta äta ostbågar. Jag ska äta gurka i stället för vinet kan jag ju inte sluta med hur som helst. Då blir jag ju nykterist ?

Det ska bli spännande att se vart detta leder. För äter bra mat gör jag ju redan, hemlagat och näringsrikt.

Tiden har gått så fort. Det känns som igår då min lille kille var alldeles ny på jorden. 1 mån var han för exakt 3 år sedan.
Det har varit ett tufft år mellan 2 och 3 med ständiga vredesutbrott. Nu kom jag plötsligt på att de utbrotten är mycket färre nu.
Fast å andra sidan har vi ju underbara 4-årsåldern på väg. Den åldern då de tror att de är envåldshärskare över hemmet. :-)

Det är väl i alla fall minst ett och ett halvt år sedan jag köpte en liten tågbana till Philip på IKEA. Och minst lika länge har den legat orörd i lådan. Jörgen har byggt ihop den flera gånger under året men den har Philip raserat lika fort igen.
Plötsligt idag ser jag att Philip börjar sätta ihop den själv, fick dock hjälpa honom sista biten. Det är verkligen roligt att se att han leker lite och inte bara hänger vid ipadarna.

Något annat än att sitta hemma och plugga.
Vi har varit hos Logopeden med Philip idag för att kolla upp hans talförmåga. Hon kan ju inte säga nåt i dagsläget så det blir fler besök framöver.
Alex är ju ledig från skolan så han var med men var lite sur så han satt kvar i bilen.
Efteråt blev det ett besök på biblioteket som har ett jättefint fik. Där köpte jag årets andra semla... aja baja!!
Sen åt jag Philips halva vaniljfläta, så god den också.
Vi tänkte låna en sk bokryggsäck till Philip men de var slut för tillfället.

Philip sprang omkring och busade och lekte som aldrig förr.

Sen åkte vi förbi äldsta storebror Andreas jobb och hämtade honom. Han har ingen bil för tillfället. Alex ska vara hemma hos honom några dagar och bada pool och gymma i deras stora hemmagym. Andreas bor fortfarande hemma hos sin pappa.

Idag blev det en liten löparrunda. Den var dock längre än vad jag brukar springa. Såå jobbigt att jag trodde jag skulle rasa ihop.
Jag kände framför allt av ryggen så jag antar att jag måste träna lite mer rygg.
I övrigt då sprang jag fortfarande på fastande mage och det är jävligt jobbigt. Det går bra ca 3 kilometer men sen är det som om 'bensinen' tar slut.
Lite vatten och jag pressade mig fram 2 km till. Totalt 5 km alltså. Tiden blev skämmiga 36 min. Det märks att jag inte är någon löpare.
Ska testa att springa 3 timmar efter frukost nästa gång.

Så här arg blev Philip bara för att han inte fick leka med hissen i Skopunkten som precis höll på att stänga.
Dessa ögonblick kommer allt mer sällan men lika jobbigt är det när de väl kommer. Samtidigt tröstar jag mig med att det är sista gången. Fast jag säger som de flesta med stora barn:
-Jag minns inte att mina andra barn var såna!! ?

Det säger min mamma jämt och jag vet ju att hon antingen ljuger eller så förtränger hon det.