Opererade två femoralisbråck i torsdags. Jag har varit väldigt arg på mig själv för att jag ådrog mig dessa i våras. Det var så fruktansvärt onödigt. Jag har tränat i 34 år och vet hur man tränar, ändå gör jag detta onödiga misstag. Jag har kört spinning i 22 år så mina ben har blivit superstarka. Förr var jag mycket noga med att träna övriga muskler, men även att stärka magen lite extra.

Sedan jag började plugga för många år sedan har det mest blivit spinning och övriga muskler har kommit på efterkälken. I våras tänkte jag att jag skulle börja maxa vikterna för att träningen skulle gå fortare. Körde maxvikter på allt. Gick till gymet för att köra benpress och det var där och då det hände.

Jag kände efter en vecka att jag hade en liten knuta i ena ljumsken. Undrade var det var och cancer dök upp i huvudet. Båda borde ju vara svullna om det var någon infektion i kroppen men nu var det bara en.

Några dagar senare var Phille och jag och promenerade på stan och när jag kom hem såg jag en stor korvliknande svullnad i ena ljumsken. Då fattade jag precis vad det var. Det värsta är ju att det inte är något som går tillbaka av sig själv utan det kan bara bli värre.

De fixade detta genom titthål i torsdags. Det kan låta som en enkel operation men den är rätt plågsam för patienten efteråt eftersom man blåser upp hela buken med koldioxid vilket gör att det känns som om de kört med stridsvagn i buken. Det blir ett stort tryck upp mot axlarna också som gör ont något dygn.

Eftersom man får opiater innan så stannar tarmrörelserna i princip av och efter operationen har man inte bara ont av såren som finns både inne i buken och utanför, utan gaserna som samlas är det värsta av allt. Det är fruktansvärt jobbigt med koliksmärtor på det. En oxynorm tog jag första natten med de två andra skippade jag. Det räcker gott med paracetamol i kombination med ibuprofen.

Igår körde jag omväxlande paracetamol och ibuprofen var tredje timme. Idag kom magen igång så nu drar jag ner till var fjärde timme med värkmediciner. I morgon räknar jag med att kunna trappa ner till var sjätte timme.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Träffade mina gamla klasskompisar från sjuksköterskeprogrammet idag. Vi är ett gäng som brukar träffas. Från början var vi sex st. men nu är vi tre kvar. Så kul att ses igen. Först blev det en fika på Espressohouse och sedan lite drinkar och öl ...

  Philip har alltid varit smal bl.a. beroende på att han ätit så dåligt under sina första år när han hade förstorade mandlar och för att han inte vågat smaka ny mat. Sommaren 2019 var han hos sin farmor hela sommaren när vi jobbade och som alla ve...

  Då har jag kommit in på en specialistutbildning till Infektionssjuksköterska på distans. Två år på halvtid. Precis så jag hinner jobba lite också. Än så länge tycker jag det är roligt, men vi får se vad tiden lider. Den förra ubildningen jag kom...

Ibland brukar vi på jobbet gå ut och äta och då brukar vi välja musslor. Innan har jag aldrig ätit det men efter att ha provat det är det svårt att låta bli. Gott vin och en massa prat. Jag jobbar bara timmar men jag platsar ändå.       ...

Jag har kommit in på en utbildning på Göteborgs universitet igen. Det är en magisterutbildning i Smittspridning och innehåller fyra delar. Den heter Smittspridning och antibiotikaresistens. Detta är den första delen och nästa heter Infektionsepidemio...