Idag fick jag faktiskt ut min mamma på en promenad i stan. Vi gick genom Haga och vidare upp genom Linnégatan.

Vid lunchtid tog vi en fika, men jag kommer inte ihåg vad fiket hette. Jag åt en grekisk sallad, men de hade glömt själva grönsalladen. Det enda gröna jag fick var en bit gurka och några stycken babyspenatblad. En massa fetaost, oliver och soltorkade tomater utgorde resten av salladen. Den var jättegod, men jag hade velat ha mer grönt.

Phillifjonken lyckades sitta själv i en barnstol, medans jag åt min sallad, eller vad det nu var.

Jag har ätit en himla massa grekiska sallader i mina dagar på olika ställen så jag kan snart göra en egen Guide Michelein. Jag vet ju också var de har de godaste kokosbollarna; överallt där de säljer Delocatos bollar.

Av alla kokosbollar har jag ätit så tycker jag ändå att Delicatos är bäst. Alla andra smakar hemmagjorda, vilket iof är bra när det gäller mat och annat, men inte när det gäller kokosbollar, för då ska de smaka maskingjorda. (Delicatos)  

För bara ett halvår sedan hade jag bara ätit en eller två delicatobollar i hela mitt liv och jag tyckte alla var så tjatiga om de där jävla Delicatobollarna. Nu har jag ätit lika många på ett halvår som hela Sveriges befolkning har ätit på ett år, ungefär och jag kan inte sluta.

Jag kan inte vara frisk. Jag har nästan inga pengar kvar och vi har haft en jäkla massa räkningar denna månad så det enda jag skulle köpa idag var strumpor till Phille. Vad kommer jag hem med, jo lite bebiskläder också, trots att han har så att han klarar sig tills den 20:e juni.

"Att vara bebismamma är att komma hem ifrån stan med en massa kläder i storlek 68, trots att man inte skulle köpa ett skit"

Det blev en body och en benlös sparkbyxa samt ett par strumpor på Lindex. Sen kunde jag inte låta bli att gå in i butiken 'Om igen' som ligger i Kungsbacka. De har fina begagnade märkeskläder till vrakpriser.

Där köpte jag en body från danska IdaT och en liten velourtröja från Mee to.

Dagens skörd!!!    

Så fort jag tar fram kameran så poserar Philip direkt och dessvärre verkar han ha lagt sig till med en speciell min, vilket gör att han ser likadan ut på alla bilder, precis som vilken medveten tonåring som helst.

Funderar på om jag skall börja gömma kameran bakom en kartong eller nåt. 

"Man vet att man är bebismamma när digitalkameran är fylld av en enda liten person"  Min lille prins! 

Idag har sprängningarna fortsatt och det är fler än jag som tycker att det är obehagligt. Min lilla chihuahuaflicka Elli skakar av rädsla och ser ut som om hon ska dö av en hjärtinfarkt när som helst.

Jag har ju bara två händer så det blir att jag håller för mina egna öron varje gång jag hör signalen som varslar om att en sprängning kommer att ske. Det är inte så att man måste hålla för öronen, att hörseln skadas eller så men vetskapen om vad som sker gör att jag blir jätterädd varje gång och Philip reagerar likadant fast på min reaktion. 

Om jag håller för öronen så blir jag inte lika rädd och då blir inte Philip heller rädd, tvärtom så skrattade han till och med idag. 

  Här en bild när de sprängde för vår uppfart för ett par år sedan.

Förra året sprängde grannen på andra sidan så det är ett under att vårt hus står kvar känns det som.

Här är de flesta vagnar som mina olika barn haft genom tiderna från 1985 tills vidare

  Brio Noblesse 1985 års modell.

Det här är den första barnvagnen jag haft och som min mamma och hennes sambo köpte till mig då min äldsta dotter föddes.

Det var 1985 på hösten och de nya 86:orna hade inte kommit så vi bestämde oss för att köpa en begagnad 85:a för 900:-. Den sålde jag sju månader senare för 700:- i samma affär som vi köpt den hos Storken på Linnégatan i GBG.

    Brio Comfort 1986 års modell som jag köpte då hon var 7 månader. Hon hade en extrasulky med suflett också men jag har ingen bra bild på den, den är från samma år ungefär.

  Streng 1990 års modell.  Mitt andra barn hade en ny sån här. Just denna bild är lånad från en annons på nätet men den ser exakt ut så fast den har lila detaljer i stället för svarta. Jag har kvar den men den står i förvar hos en annan person.

Då 1990 var den relativt dyr ca 5000:- gav vi för den.

Efter den så fick jag en begagnad Chicco paraplyvagn av en väninna, men den vagnen blev stulen i trappuppgången, misstänkte tidningsbudet, eller reklamkillen.

   Teutonia Timmy 1991 års modell med tillhörande fårskinnspäls som jag köpte efter den som blev stulen.

Den kostade också ganska mycket då vi köpte den ny. Ångrar att jag inte sparade den i några år till mitt tredje barn. Den hade en genomskinlig suflett.

     En lånad vagn som jag inte minns namnet på.

Den är av ett norskt märke i alla fall. Kan ha varit Hartan tror jag.

Vi bodde lite väl högt upp med några trappsteg att gå genom och dessutom hade vi bara en vanlig 4 dörrars bil så jag övergav denna vagn efter bara ett par månader och köpte en större paraplyvagn.

   Denna från Babyproffsen fick hon ligga i från det att hon var bara två månader. Den hade fullt liggläge och det var sommar.

Kommer inte ihåg varken namn eller pris, men det var babyproffsens eget märke.

Lite senare på hösten fick jag låna en annan lite bättre framåtvänd vagn av syrran en som liknar dagens populära trehjulingar fast med 4 hjul. En Graco tror jag det var.

     Emmaljunga Coronette 1999 års modell. Den här dubbelvagnen köpte jag ny då lillebror föddes efter bara 13 månader.

Jag hade ingen dator på den här tiden och att hitta en begagnad sån var svårt.

Jag har inte för mig att det kryllade av dem då som det gör nu.  Vi gav väl en ca 3500:- för den och det var ju ett ganska bra pris då.

Dessutom hade vi en jätteenkel paraplyvagn som extravagn till bilen. 

Jag tröttnade dock ganska snart på att köra den här efter ett år pga att den tog extremt mycket plats och gick inte in i hissen utan fick stå i trappen och blev vandaliserad en gång, så när lillebror var drygt ett år så bytte jag först till en ny enkel Emmaljunga sulky med suflett och som man kunde sätta en tillhörande syskonsits på.

Minns inte vad den vagnen hette men den var blå och hade gula ankor på.

  Detta är en lånad bild av en liknande vagn, jag tror att det är samma modell, fast utan syskonsitsen. Av någon anledning så blev den här också obekväm då de inte kunde enas om vem som skulle sitta var, så lösningen blev att köpa ännu en sprillans ny vagn.

 Brio Sitty 2000 års modell, för ca 1600:-

Den här hade jag i ca ett år tills minstingen var 2 år. Då var de hos morfar en vecka och när de kom hem igen så hade han vant dem vid att gå själva så jag kunde äntligen göra mig av med den.

2011 var det dags igen för en ny lillebror och en ny vagn. Jag kollade på nätet efter en fin begagnad vagn, men så fort jag såg en som passade så var den såld direkt. Det blev att kolla efter en ny igen.

   Emmaljunga Smart Duo 2010 

års modell. De sålde ut utgångna modeller för 4998:- så jag passade på att köpa denna vagn redan då jag bara var i vecka 20. Tidigt jag vet, det kunde ju gått åt skogen pga min ålder. Denna vagn har blivit vår bästa promenadvagn i skog och mark för den är väldigt bra i terräng.

Jag tycker om den här vagnen och det känns kul att köra en riktigt klassisk barnvagn som de såg ut förr innan alla möjliga och omöjliga varianter kom. Sist jag körde en sån här typ var ju då första barnet kom.

   Avanti 2011 års modell 1300:- ca. En liten smidig vagn som jag fick för mig att köpa ny för att den andra inte kom in i bilen, men jag tycker att den är lite för enkel och känns plastig.

BabyJogger City Elite 2011 års modell. Den här har jag precis köpt eftersom den är stadigare och man kan ha den längre än Avantin. Den har en liten ligginsats som man kan köpa till, vilket jag gjort eftersom han bara var tre månader då. Hela ekipaget som det är nu kostade 8000:-

Jag kommer att ha denna vagn i flera år för jag älskar att ta långpromenader men han kommer inte att kunna gå med mig så pass snabbt så han får helt enkelt sitta i vagnen.

Mina 5 barn haft inte mindre än 16 barnvagnar, varav 10 av dem var helt nya.

Jag har kört barnvagn i minst 15 år sammanlagt.

Idag fick Isabel ett Guldpass för femte året i rad. Det känns som om de höjer det lite för varje år. Alex ska få sitt den dagen han ska gå dit och inte förr.

Nytt för mig var amningsrummet, som ligger alldeles bredvid karusellerna i barndelen, eller vad man nu ska kalla det.

Riktigt fint var det också, nästan lika fint som på Kungsmässan i Kungsbacka. Sämsta amningsrummet jag sett var på Allum i Partille. De gör så fin reklam på sina stora skyltar och skriver att små bebisar också behöver äta minsann, och så blir man hänvisad längst ner i hela köpcentret längst bort vid bussterminalen in i ett rum utan fönster, som ett fängelse.

Jag som tyckte att Nordstan hade det värsta amningsrummet jag sett innan jag var på Allum, men de har ju i alla fall fönster.

Ett plus för Allum är att man måste hämta en nyckel, vilket är bra för det springer en hel del gratisbajsare på de andra amningsrummen och det tycker jag är vidrigt.

Tacka vet jag Kungsmässans amningsrum. Där är alltid så rent och fint. Vita skinnsoffor, stora fönsterpartier och frächa levande blommor, från Kungsblommor, varje dag.

  En del av amningsrummet i Kungsmässan.

Om man glömmer sin telefon på toa så ringer de upp dig från Barnens värld och säger att du kan hämta din telefon.

Var i hela världen händer det? Inte i Göteborg i alla fall.

Hon skriver att vi i den äldre generationen är mer ego och bara tänker på oss själva och därför inte kommer någon vart, förutom mellan sovrummet, köket och tvättstugan, typ. Blondinbella menar, på devote,se, att det bara är de i hennes generation som håller ihop och hjälper varandra(!)

Hade inte barnmorskeyrket varit uppfunnit redan så hade det inte blivit uppfunnit detta decennium precis. Är det någon generation som har vassa armbågar så är det väl dagens generation!?! Skulle de överhuvudtaget ha tid och ORKA hjälpa en främmande kvinna att tex föda fram sitt barn?

Att ha vassa armbågar är förresten ett gammalt uttryck och måste ju komma någonstans ifrån, varför inte från en äldre generation med vassa armbågar?!? 

En sak jag lärt mig som äldre är att ingenting är egentligen nytt under solen.

Är det bara jag som känner att jag blir galen på min mamma ibland, speciellt då jag märker hur jävla lik henne jag faktiskt är. Ingen kan reta mig som hon gör. Det spelar ingen roll vad jag säger så säger hon tvärtom, bara för att, känns det som.

Samtidigt vill man ju inte vara utan henne. Hon syr ju så bra. 

Jag tycker det är jättekul när hon ska komma till oss, men så fort hon kliver innanför dörren så förvandlas jag till en häxa som inte tål någonting med henne.  Undrar verkligen bara om det är jag som är sån?

Hon hävdar alltid motsatsen och ju mer hon hävdar desto mer ska ju jag hävda tillbaka och när jag inte hittar fler argument så börjar jag bli riktigt otrevlig och kommenterar hennes utseende mm. Innerst inne är jag ju rädd för att jag ser ju hur hon åldras och att jag kommer att vara där om 24 år  det är ju inget man precis ser fram emot.  

Jag undrar om det bara är jag som känner så här?!?

  Här är mamma och jag när jag var nyfödd och fortfarande beroende av henne.

Såna frissor man hade då!

Detta är en av anledningarna till att jag vägrar klippa av mig håret, för mamma hade det så här i alla år, tills jag var 30 åtminstone. Sen fick hon långt hår äntligen, men jag vill fortfarande inte klippa mig pga det.

Så här såg hon ut innan hon ramlade och fick en puckel, då var hon ca 60 och nu är hon 68.

Så här såg hon ut då hon var ung, bara 24 år.