Här är veckobilder av magen!

  Litet collage av de bästa bilderna.

Fick ofta höra av alla möjliga och omöjliga människor att jag hade en jättefin och rund mage. Den var faktiskt riktigt fin, fast och rund utan några bristningar.

Varenda kväll vid ca 18--22-tiden så får lille Phille ont i magen. Jag helammar och vet inte riktigt vad det är han reagerar på. Jag har hört att de kan reagera på äpplen och nötter, men gäller det frön också? Jag verkar kunna äta stekt ägg men inte kokt. Självklart äter jag inte de kända sakerna som lök, vitlök, bönor, kål och jordgubbar mm.

Och så håller han på att släpper bröstet hela tiden och kinkar. Jag trodde att det var för att vi kanske är inne i en ökningsperiod, men jag tycker att han har hållt på med detta ett bra tag nu, kanske en månad.

Eftersom hans viktkurva har dippat en bit så har jag blivit ordinerad att ge honom flaska till natten så att han går upp lite. Min mjölk är väl inte tillräcklig i och med att jag sällan hinner äta något.  

Hade jag varit en mamma som gillade att få barn tätt så hade jag lätt kunnat haft en sisådär 4-5 ungar till, men jag är verkligen inte road av att ha barn tätt. Jag vill kunna njuta av varenda en och suga på karamellen, samtidigt är jag relativt lat så jag skulle inte orka med, tror jag. Däremot så beundrar jag dem som orkar och kämpar med sina stora familjer.

Jag fattar däremot inte att folk är så korkade att de kastar skit på dessa mammor som har många barn?!

En som bara har runt två barn kan tycka att hon är så duktig som kan föda barn och sen sätta dem på dagis för att själva gå ut och tjäna pengar till staten. Vad kostar inte en dagisplats för staten? Vad kostar inte VAB-dagar? Att få två barn och sen börja jobba tills pensionen främjar ju bara en enda familj, för i det långa loppet så är det bara en droppe i havet om man jämför med den stora familjen. 

En tvåbarnsfamilj föder upp två framtida skattebetalare som inbringar si och så mycket pengar till staten, medans en 10-barnsfamilj föder upp tio framtida skattebetalare som inbringar fem gånger så mycket pengar till staten som det tvåbarnsfamiljen gör.

Min chef var på mig också för ett antal år sedan om detta. Han menade på att han var så duktig och hade inga barn, som kostade staten pengar, medans jag bara ynglade av mig (4 barn då) och han var tvungen att betala mina barns barnbidrag för sina surt fövärvade pengar. Okej! Då sa jag till honom att om alla var lika 'duktiga' som han och inte skaffade barn så kommer hans surt förvärvade pension inte kunna betalas ut till honom i pengar den dagen det är dags. Han skulle bara få ett papper med en summa på, för ingen människa skulle ju jobba och få in pengar till staten, eftersom alla gamla människor gått i pension och inga nya generationer arbetare föddes. Vi skulle behöva en rejäl arbetskraftsinvandring i sådana fall för att klara den krisen.

Jag tror faktiskt att han greppade det jag sa, för han sa aldrig mer något om det.  

Igår var jag och mina två döttrar på Baby&Barnmässan med minstingen Philip. Försäljarna hade stora problem med att veta vem som var mamma till vem. Äldsta dottern fick en massa tips om amningsbh:ar och dreggelappar mm. Jag lade märke till hur alla verkligen stirrade på henne när hon gick med barnvagnen. Hon är 25 år men ser inte ut att vara mer än 15 år. De blickarna minns jag så väl då hon var liten och jag körde runt henne i vagn. Alla frågade då om det var min lillebror? ALLA frågade samma sak. I dag frågar alla om Philip är mitt första barn.

Precis ALLA frågar det.

En sak är säker, det är kul att se ung ut, det klagar jag inte på, men ibland är det inte kul, speciellt när folk inte fattar att barnen är mina. Säg den mamma som inte är stolt över sina barn, alla sina barn. Jag är trött på att få goda råd om barn i alla åldrar av mammor som bara ser mig med bebben. Jag säger bara en sak; bara för att man inte har med mer än ett barn med sig ut, så betyder inte det att man inte har fler barn.

Jag skulle aldrig börja kasta goda råd omkring mig till människor som inte ber om det.

I övrigt tycker jag inte att mässan var något att ha än. Phille är för liten för att leka och hålla på där och Josephine och Isabel är för gamla. Det som är bäst är den där testkörningsbanan för barnvagnar. Nu har jag förvisso redan köpt min vagn, en Emmaljunga Smart Duo, men jag hade behövt testa den där banan innan han föddes, fast förra året det var mässa hade jag inte testat positivt ännu. Jag har för mig att jag testade i maj. Typiskt mig att alltid hamna i kläm.   

Philip provar solglasögon.

Här testkör jag en UJ-Mounten Buggy. Riktigt bra, men jag vill kunna se bebben åtminstone tills han är ett och ett halvt år.

Grattis min lille älskling! Idag är du exakt tre månader.

Efter att jag fått EDA och efter att klockan passerat tolv på natten så tog allt fart ordentligt och jag började nu öppna mig mer och mer. Bm tog hål på fosterhinnorna för hon tyckte att bebben skulle komma snart. Min äldsta dotter kom, efter att hon slutat sitt jobb som sjuksköterska, för att närvara vid sin lillebrors födsel. Min mamma var också med då jag födde min dotter för snart 26 år sedan.

Klockan 01.37 kom han äntligen ut som stålmannen med en arm framför huvudet. Inte undra på att jag tyckte det gjorde extra ont denna gång. Handen tar ju sin extra plats vid utdrivningen. Jag misstänkte att han skulle födas så eftersom han hade legat och joxat en del med handen ovanför livmoderhalsen. Ett tag trodde jag att han låg med fötterna neråt.

Storasyster klippte av navelsträngen i stället för pappa.

Han vägde 3520g och var 50cm lång. Huvudet var 35cm så han var med andra ord helt normal om än lite mindre för att vara en vecka efter BF.

Min mamma var överlycklig för han födde samma dag som hennes älskade pappa fast med 89 år emellan.

Philip   2011-01-15

Morfar 1922-01-15

Till råga på allt så fick vi se denna lilla etikett som satt på en brandvarnare i taket. Skrockfulla som vi är kunde vi inte låta bli att fota den.

Lite spooky är det allt. Den satt i mitt förlossningsrum.

  Storasyster med sin lillebror.

  Philip på dagen strax innan pappa, storasyster Isabel och farmor, kom för att se honom första gången.

  Så här såg magen ut några timmar efter förlossningen.

Det här är Philip nyfödd.

...och detta är min morfar nyfödd 15 jan 1922.

Man kan se en viss likhet och min mamma är övertygad om att det är min morfar som är pånyttfödd via min son Philip.  

Den 14 januari, morgonen efter att jag kom in till förlossningen, gick jag upp till förlavd för jag hade inte fått en blund på nästan hela natten. Förvärkarna, som de kallade det, kom var tionde minut hela natten och gjorde ont som riktiga värkar. Jag har ju ändå erfarenhet.

Jag tjatade om EDA men de vägrade lägga innan jag börjat öppna mig. BM kände efter och det hade hänt lite grejer under natten, som tur var. Nu hade jag en utplånad livmoderhals, så när som på en liten kant. Jag var nu, kl 07.00, öppen 3 cm  och livmodertappen var centralriktad, sa BM. Jag fick morfin och gick för att lägga mig ännu några timmar.

Kl 11.00 vaknade jag av att morfinsprutan slutat verka. Jag hade återigen lika ont och gick upp till förl.avd för att checka läget. Fortfarande öppen bara 3 cm och en liten kant kvar av livmodertappen.

Det här var märkligt. I och för sig så ville min mamma att jag skulle vänta med att föda tills den 15:e januari, för hennes framlidne far, min morfar, var född då fast 1922. Att det skulle vara möjligt att knipa för en sån saks skull tror jag inte på.

Jag bönade och bad om EDA, men nej, blev svaret, du måste vara öppen 4 cm innan vi kan lägga den. Vid 16-tiden, kom blivande pappan på besök. BM undersökte mig igen men fortfarande efter fem timmar så hade inget mer hänt. 3 cm och en kant kvar.

Efter att min man åkt hem gick jag upp för att gå i hopp om att det skulle öppna sig lite mer. Jag gick väl en timme ungefär och värkarna började bli ännu ondare nu så jag började med lustgas och fortsatte tigga om EDA. Jag var livrädd för att det skulle dra igång ordenligt innan de hunnit lägga EDA och de vägrade lägga den innan det dragit igång ordentligt.

Moment 22 kan man lugnt säga. 

Då fyran föddes var allt klart efter 8 timmar från första värken tills han var ute. De sista 4 cm tog den gången bara 10 min och de hann inte lägga någon bedövning alls, därav min rädsla den här gången.

Vid 21-tiden fick jag en ny Bm igen och fortfarande var jag öppen bara 3 cm och en kant kvar efter 10 timmar.

Jag hade nu så ont och var helt slut att jag bara grät. Kroppen bara skakade och jag var helt spänd och kunde omöjligt slappna av under värkarna. Den nya Bm var jättesnäll och bad åtminstone läkaren komma in och undersöka mig under en värk för att se hur det står till, annat än i teorin. Hon kände med en gång att hinnan buktade ut och tryckte på ordentligt vid en värk och sa att jag visst kunde få min EDA nu, trots att jag inte var öppen mer än 3 cm och en kant var kvar.

Vilken lättnad. Efter att EDAN lagts tog det en bra stund innan jag kunde slappna av och sluta skaka, minst en timme. Jag fick också direkt efteråt 3 kraftiga blodtrycksfall, vilket jag tror beror på att jag knappt varken ätit, druckit eller sovit på ett dygn. Lillens hjärtljud rasade och läkaren blev ordentligt orolig. Jag fick ändra läge och dricka flera gånger innan allt stabiliserade sig till slut efter nästan en timme.

All smärta var som bortblåst och jag kunde äntligen slappna av...  

Jag vilar här en stund efter den tuffa dagen, innan jag ska föda ut min son. Mamma ville att jag vilade tills kl blivit åtminstone halv tolv på natten, inte bara för vilandets skull utan för att vara säker på att föda den 15:e   

Vid 24-tiden känner Bm att jag äntligen har börjat öppna mig.

Idag blir det ett spinningspass hemma, ska bara få lillen att somna ute först. Jag har varit så snäll så jag fick en egen spinningcykel då jag inte alltid hinner åka till gymmet. Han står tryggt precis utanför vårt låga köksföster så att jag kan se honom ordentligt. För säkerhets skull så har jag även en 'Babywatch', inte för att jag hör honom då jag cyklar med hög musik i öronen, men den är  bra att ha efter passet när jag skall äta, duscha mm.

Var på MVC på efterkontroll förra veckan och fick äntligen en spiral insatt. Fick en som bara sitter i 5 år(?) med tanke på min höga ålder tyckte inte BM att jag hade någon nytta av den som sitter i 10 år. Jag har hört att sveriges äldsta mamma var runt 58 år då hon fick barn, så vill det sig riktigt illa så får jag ännu en sladdis om en sisådär 8 år kanske, då är jag bara(!) 52 år.  

I övrigt såg allt bara bra ut. Mus-kelplattan (Bäckenbotten) var stark och fin och magmusklerna likaså.

Detta har faktiskt varit min minst komplicerade graviditet någonsin. Inget högt bltr, inget högt hb, inget. Det enda jag hade var lite foglossning, som för övrigt blev bättre med mer träning, och liiite halsbränna, men vem får inte det? Jag hade mycket mer krämpor och annat då jag väntade barn som 18-åring, 23-åring, 31-åring och 32-åring. Nu på ålderns höst så mår jag prima. Själv tror jag ju att det beror på träningen. Jag har tränat regelbundet sen jag var 33. Innan dess tränade jag bara sporadiskt sen jag var 20år.   

Sen kan jag säga att jag åt ju nyttigt hela tiden och inte mer än vad kroppen klarade av. På så sätt hade jag jättelätt att röra mig till skillnad från då jag väntade trean. Då åt jag som en häst och drack kopiösa mängder mjölk och sen var jag som en valross resten av den dagen, med foglossning och alla krämpor du kan tänka dig, till och med högt bltr och yrsel.

Med alla barn utom just trean har jag ändå mått bättre av att inte äta för mycket. Det är min egen slutsats.