Idag åkte jag och barnen ut till Långedrag, där vi har båten, för att fika med älsklingen som håller på att fixa med motorn; oljebyte bla.

Jag gick till ett närliggande café och köpte med varsin god räkmacka. Barnen fick bara en varsin fralla med skinka och ost. Det har hänt fler än en gång att jag köpt nån dyr maträtt, macka eller liknande som de sen inte ätit av olika anledningar.

I övermorgon skall vi ta en första tur för i år. Det blir en kort tur eftersom jag måste hem och laga mat till kvällen.

Var på stan resten av dagen och kom hem 6300 kronor fattigare. Jag bara måste ha en barnvagn till för den jag har kommer knappt in i bagaget. Det blev en svart City Elite som blir minimal då man fäller ihop den.

Köpte även en skaljacka till Philip som han kan ha på båten ifall det blåser kallt nån dag. Jackan köpte jag för 400 kronor på PoP, men den hade kostat 800 kronor.

Jag har bott här ute på vischan i tre år nu och fortfarande ryser jag när en stor spindel kryper rätt över mig när jag sover. Första gången det hände höll jag bokstavligt talat på att dö av skräck. Nu hoppar jag bara upp och skakar av mig den. Vad blir nästa steg, att gosa med den i sängen kanske?

Jag är en typisk stadsmänniska och kommer aldrig att bli en lantlolla, så är det bara. Det är såna här dagar jag längtar hem till stan igen. Visst har vi pappa långben och andra kryp i stan, men inte så stora som dasslock.

Hade gärna lagt ut lite Myrr eller nåt men det går inte för vår lilla Chihuahua's skull.