Idag måste jag ägna dagen åt att tvätta och packa för jag och Phille sticker till Norge på fredag och ska hämta Isabel och Alex.

Vi ska ju också stanna några dagar och hoppas på att bli lite bortskämda men om jag känner mamma rätt så blir det jag som får laga mat och annat.  

Jag har ju inte så vansinnigt mycket kläder eftersom jag inte vill köpa innan jag gått ner de kilon jag vill ner så jag måste tvätta allt jag har och sen får jag inte använda det förrän vi åker så att jag inte riskerar att lillen kräks ner allt igen.

Jag måste passa på och göra det mesta nu när han ligger och sover middag för sen är det försent. Då är det bara han som gäller.

  Som tur är så sover han så himla gott ute och därmed längre!

Vi fick lite pengar igår jag och Phille så att vi kunde åka till stan idag och ta på spenderbyxorna igen. Okej det var bara en tusenlapp men alltid något. Jag köpte en fin top från Casall och Philip fick en leksak föstås, en som mamma kan ha nytta av också.  

      Den här sängboken har jag satt vid Philles säng så att han kan ligga en extra stund å leka för sig själv innan han väcker mig kl 6 på morgonen.  

Vi passade också på att ta en skön promenad i Göteborg. Jag älskar att gå genom Allén för det är så mysigt med träden som kantar gatan hela vägen bort till Järntorget.

Jag tyckte att vi gick relativt fort men lyckades ändå bli omkörda av en gammal tant med... Rullator!!!

Okej! Hon pinnade dock på ganska bra kan jag säga och jag och Phille ville ju njuta av promenaden.

Vi var långt före henne och sen var hon långt före oss... det är inte något man ser varje dag precis!!!  

Var hemma hos Annika idag och snackade lite skit, eller rättare sagt mycket skit.   

Hon och jag har känt varandra i 22 år nu och blev vänner genom våra föredettingar som var bästa vänner och affärsmän, som aldrig var hemma utan alltid bortresta i affärer. Vi levde mer ihop än vad vi levde med våra respektive.

Finns det några som kan prata så är det vi två.

Vi kunde sitta på ett café redan när de öppnade kl 10 och ta en frukost och prata, prata prata och sen upptäcka att kl var 14 och dags för lunch/middag på caféet och forsätta prata för att ännu lite senare ta en eftermiddagsfika innan vi skildes åt vid 19 på samma café. När vi sen kom hem så kunde vi fortsätta prata med varandra i telefon tills klockan blev en så där 23 eller så.

Min lille goe kille börjar bli så stor redan. Han blir hela 6 månader om ett par veckor.

Det går alldeles för fort. Eller är det jag som har ett oändligt mycket större tålamod nu än då jag var 20 år?!

Är det en sak jag har lärt mig nu som äldre så är det att allt har sin tid och det är ingen idé att stressa tiden. Livet är inte en raksträcka där målet är döden utan livet är ju själva vägen dit, men det verkar många glömma av.

Överallt läser man om tjejer som knappt kan vänta på att bli gravida, utan de går till doktorn som skriver ut pergotime och annat för att det inte tog sig på första försöket. OBS! Alla gör inte så men jag vet ju flera som ljugit för läkaren och sagt att de hållt på och försöka längre än vad de har gjort i verkligheten.

Sen när de väl är gravida så klagas det högt och lågt och alla ska tassa på tå för dem och deras feta och tunga gravidkroppar. Alla ska lyda deras minsta vink för annars förvandlas de till monster. Att vissa karlar står ut är ett under. 

När de sen börjar närma sig slutet på graviditeten och har en hel månad kvar så tycker de att ungen ska komma redan och blir heligt förbannade om BM vägrar att skriva en remiss för igångsättning eller liknande. Man tar inte ut barn i onödan bara för att mamman inte orkar vara gravid längre.

Sen när barnet kommit så klagas det igen, det är så jobbigt med det och det. Amningen suger och barnvagnen är klumpig och gubben hjälper inte till och gud vad jobbigt allt är.

När bebisen är två månader då börjar de längta efter en till och så är hela cirkusen igång  igen och så blir det ännu värre än förra gången för då har de en jobbig ettåring att ta hand om dessutom. Varför inte njuta av den första?

Det är konstigt nog nästan aldrig några jättesmala gravida tjejer som mår riktigt dåligt utan nästan alltid bara de som är tjockare.

Varför kan inte vissa människor i stället njuta av här och nu i stället?!? Jag menar om du nu lyckas bli gravid så njut i stället, alla har det jobbigt under en graviditet , mer eller mindre, men man kan faktiskt leva sunt och på så sätt slippa de värsta krämporna. Dessutom så kanske det är den sista graviditeten. Man vet aldrig vad som händer i framtiden.... eller inte.

Vi kommer inte att resa någonstans i år heller därför blir det i stort sett att vi gör samma saker dag ut och dag in. Det blir utöver det vanliga en och annan fika, promenad eller något annat med nån av mina väninnor, svägerskor mm. Så intressant ser mitt liv ut just nu.

Annat var det förr.  Jag hade kunnat skriva en tjock bok om allt jag varit med om tidigare.

Sen jag började plugga upp betygen och gifte mig med Jörgen så har jag lugnat ner mig betydligt mot hur jag var innan.

Numera trivs jag bäst hemma... där jag kan sitta i lugn och ro och lukta på blom...... nja, jag har inte så mycket blommor att lukta på men jag tycker i alla fall bäst om att vara hemma.

Jag har skickat mina mellanbarn till mamma i Norge så nu är jag enbarns-mamma i en hel vecka.

Jag saknar redan mina små bästisar som alltid hänger efter mig vart jag än går.