Direktlänk till inlägg 27 maj 2011
Är det bara jag som känner att jag blir galen på min mamma ibland, speciellt då jag märker hur jävla lik henne jag faktiskt är. Ingen kan reta mig som hon gör. Det spelar ingen roll vad jag säger så säger hon tvärtom, bara för att, känns det som.
Samtidigt vill man ju inte vara utan henne. Hon syr ju så bra.
Jag tycker det är jättekul när hon ska komma till oss, men så fort hon kliver innanför dörren så förvandlas jag till en häxa som inte tål någonting med henne. Undrar verkligen bara om det är jag som är sån?
Hon hävdar alltid motsatsen och ju mer hon hävdar desto mer ska ju jag hävda tillbaka och när jag inte hittar fler argument så börjar jag bli riktigt otrevlig och kommenterar hennes utseende mm. Innerst inne är jag ju rädd för att jag ser ju hur hon åldras och att jag kommer att vara där om 24 år det är ju inget man precis ser fram emot.
Jag undrar om det bara är jag som känner så här?!?
Här är mamma och jag när jag var nyfödd och fortfarande beroende av henne.
Såna frissor man hade då!
Detta är en av anledningarna till att jag vägrar klippa av mig håret, för mamma hade det så här i alla år, tills jag var 30 åtminstone. Sen fick hon långt hår äntligen, men jag vill fortfarande inte klippa mig pga det.
Så här såg hon ut innan hon ramlade och fick en puckel, då var hon ca 60 och nu är hon 68.
Så här såg hon ut då hon var ung, bara 24 år.
Då har jag kommit in på en specialistutbildning till Infektionssjuksköterska på distans. Två år på halvtid. Precis så jag hinner jobba lite också. Än så länge tycker jag det är roligt, men vi får se vad tiden lider. Den förra ubildningen jag kom...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 | 10 | 11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
|||
30 | 31 | ||||||||
|