Varenda gång jag träffar någon ny mamma på antingen BVC, shoppingcentrets barnrum eller på öppna förskolan så sitter man och pratar om ditten och datten och så får man veta att de minsann har fler barn hemma. Två stora barn på 3 och 5 eller liknande. Jaha, vad ska jag säga då utan att det ska låta som om jag försöker bräcka dem?

Jag undrar framför allt varför de talar om att de har fler barn för jag har inte undrat. Varför prata om de barnen som är hemma hellre än att prata om barnet som för tillfället är med?

Jag fattar inte detta riktigt. Den enda känslan jag får är att de som vanligt tror att jag inga fler barn har utan de kan de ge mig råd om hur man gör med äldre barn. Jag brukar bara svara ja ha och sen inget mer och när de sen går på och ger mig dessa råd då svarar jag oftast okej eller så måste jag säga att jag också har äldre barn. Oj, har du blir svaret alltid. Hur gamla osv osv.... Så när jag svarar så blir de alldeles tysta och så ser man hur de sjunker.

Jag tycker att det är lika jobbigt varje gång just därför att de allra flesta aldrig skulle ta mig som mamma överhuvudtaget. Jag har aldrig sett ut som en mamma för alla blir lika chockade varje gång.

Så jag undrar fortfarande; Varför tror ingen att man har fler barn bara för att man inte har dem med sig???

Förr när de stora barnen var små så trodde de att det var mina småsyskon. När mellanbarnen var små och jag var runt 32 år så frågade många om jag inte var alldeles för ung för att ha barn?!

Nu när när jag har bara har Philip med mig ut 44 år gammal så fattar de förvisso att han är min son. Yippie!!! Men, som sagt de tror då att han är mitt första barn och att jag är ca 34 år gammal.

Det är klart att det är roligt att se ung ut men det hade varit roligt också att folk såg mig som en klok och erfaren flerbarnsmamma också nån enstaka gång!!!

Här är lite bilden på genom åren. När jag ser dem så förstår jag att jag alltid sett ung ut men nu tycker jag att åldern har börjat ta ut sin rätt...