Det känns som om jag och mina barn är på IKEA jämt, varenda dag.... som att vi bor där. Det finns snart inte mycket som vi inte gör där som man gör i ett hem. Vi hade till och med sett ut en liten 'lägenhet' där vi alltid gick in och slängde oss i den mysiga loftsängen och där ingen kunde se oss.

Nu har de tagit bort vår lilla lägenhet och gjort om den till allas beskådan.

Ja vad gör man inte för att slippa laga mat till kidsen en dag?  

Köttbullar för 19 kr...

Jag ville ha isterband men det hade de naturligtvis inte kvar så det fick bli köttbullar och mos. Bra, tänkte jag och tog 12 st så att jag kunde dela min portion med Phille.

Han var ju inte direkt förtjust i mos då han var 'liten' men nu är han ju stor.... trodde jag. Han höll ju fortfarande på att kräkas så fort han fick in moset i munnen. Det är inte konsistensen, tror jag för han äter ju vanliga 5-månaders puréer än utan problem. Det måste vara den klistriga känslan som mos har, eller nåt???

Vi fick allt handlat lite också... några plastskedar till för de andra har fusvunnit ett efter ett på nåt mystiskt vis.

Idag var jag och Phillepille bjudna på lunch på Star Bowling inne i Göteborg. De har supergod mat och jag valde fisken. Det är rena lyxmaten där och smakar alltid perfekt.

Min man som bjöd oss var dock inte lika nöjd med sin pastarätt med kryddkorv. Jag som jobbat som kockassistent i flera år och är van att själv laga god mat håller med. Jag kände direkt att det inte var någon 'kryddkorv' utan vanlig falukorv som kocken hade kryddat med bla cayennepeppar. Jag antar att den riktiga kryddkorven hade tagit slut.

Phille fick först äta sin mat sen fick han lite bröd att tugga på för att hålla sig i skinnet, men det gick sådär och efteråt såg det ut såhär...

    Pappa Jörgen blev jättebesvärad men jag är van så jag bara skrattade och städade upp.

Jag har varit med om ännu värre saker än det där. Pappor är så känsliga!!!

Efter detta gick vi på stan och slösade ännu mer pengar. Vi tjänade ju in lite på gratislunchen ju...   

En ursöt filt på rea blev det till Philip...

  Det är den brun/blå/gröna bakom den främre...

Den är i chenille och supermjuk. Redan en favorit!

För exakt ett år sedan var jag gravid i v. 29 och då såg jag ut så här:

På bilden ovanför håller jag på att förbereda lillens rum för hans ankomst. Samtidigt hade jag precis påbörjat min sista praktikperiod på Kungsbacka Sjukhus.

Det var otroligt jobbigt att gå hela dagarna men detta är ju en tid som aldrig kommer tillbaka. En graviditet går så otroligt fort och även fast man tycker att det är så himla jobbigt när man väl är höggravid så saknar man magen lite så fort den försvinner.

Det beror kanske på att man ju inte är gravid längre och att man glömt hur jobbigt det är att vara gravid.

Jag tror att jag stannar här ett tag till. Verkar så jobbigt att lära sig en ny blogg.

Idag fick jag lille hjärtat att sova lite längre för att han skulle vara pigg till öppna förskolan men vi sov alldeles för länge i stället så vi hann inte dit i tid. Nu sover han middag i alla fall.

Det är så himla mycket man ska hinna med när man är 'mammaledig'. Tycker att dagarna bara går och jag orkar/hinner ingenting ibland. Jag har sån idétorka när det gäller mat. Jag vet fasiken inte vad jag ska laga idag. Jag brukar göra en stor gryta som man kan äta av i flera dagar pga att det bara är jag som lagar maten i den här familjen. Min man lagar ingen mat. Skulle han laga mat så hade jag blivit smällfet. Han skulle bara steka ett par skivor bröd i mycket smör och steka ägg och falukorv att lägga på, gott ja, men det kan man ju inte leva på i längden.

I morse vägde jag förresten bara 54,9 kilo. Så lite har jag inte vägt sen jag var 27-36 år tror jag. Mitt mål är att gå ner till 50 kilo som jag vägde när jag var 20.

Här är några fina kort jag tog igår på Philip och Elli.

Stoooppppa tiiiiden!!!!

Det går så otroligt fort så jag hinner knappt med. Han är nu redan 9 månader. Vi var på kontroll då han var 8 månader och jag frågade vad de skulle titta på nästa gång då han blir 10 månader. BVC-Sköterskan svarade att de ska bla titta på om han reser sig mot möbler och går runt. Ha, det gör han redan svarade jag.

Han ska resa sig mot allt och klättra upp på allt, även sånt man inte ska klättra upp på som blomkrukor etc.

Gåstolen är nästa sak som måste plockas bort. Jag har bestämt mig för att inte sälja några saker som babysitter, gåstol säng mm. Ifall min dotter får barn inom ett par år så tänker jag att det kan vara bra att ha kvar grejorna för jag vill ju vara barnvakt när den dagen kommer.

Kläderna däremot har jag bestämt mig för att sälja på Tradera. Jag har en massa kläder ute nu under alias: Lovelli.

Även om man inte tjänar en massa pengar så känns det bättre att kläderna kommer till användning hellre än att man bara kastar dem eller skänker bort de till Myrorna som säljer de dyrt och gör sig en rejäl hacka på min bekostnad.

Hade de flesta pengarna verkligen gått till det rätta ändamålet så hade jag gärna skänkt det dit men tyvärr så sitter det alltid en girig människa i toppen som roffar åt sig en hel del och kör runt i  lyxbilar och renoverar sina lyxhus etc.

Jag har haft ett långt uppehåll pga personliga angelägenheter.

Nu känner jag dock mig redo att börja skriva igen. Philip växer som attan och det går i raketfart.

Han kryper runt och ska pilla på PRECIS ALLT!!! Suck!

Ja, ja, inte för att jag inte visste hurdana barn är men ändå. Man har en stor tendens att glömma och det är just därför man skaffar barn om och om igen.

Jag har gått ner i vikt de senaste två månaderna så nu är jag nere i 55 kilo. Det är en minskning med nästan 5 kilo. Fettet kring midjan har börjat smälta bort så sakteliga och till sommaren så hoppas jag att det mesta ska vara borta och att jag inte alls ska se ut som en 44-årig 5-barns mamma.  

Träningen ligger på is för närvarande och det har inte blivit några enmilspromenader heller på ett par månader.

Kläder har jag däremot köpt, för vilken kvinna kan gå igenom en hel månad utan att köpa något.

Här är en parkas som jag bara var tvungen att ha. Jag hade absolut inga pengar kvar och att fråga gubben var helt uteslutet eftersom jag har jackor och kappor till förbannelse. Jag har minst 25 st sammanlagt om man räknar både sommar- och vinterjackor.

Lösningen blev att låna av syster, som jobbar på banken. Hon kan ju föra över pengar till mitt konto från sitt på momangen.

Tack för det!!!  

Precis när jag står och ska betala den så ringer gubben och jag sa högt att jag är på biblioteket, men tanten i kassan förstod direkt min belägenhet och mimade bara till mig.

Här är min senaste parkas som gör att midjan blir supersmal.

      Ett par stövlar på kredit blev det också när jag ändå var i farten.  

 Fan vad sjuk jag är egentligen!!! Jag har så många skor och ytterkläder och måste ändå ha fler.