Äntligen fick vi tid att ta en fika med Mia och Eva, mina gamla klassisar från sist jag läste på komvux. Vi blev ett litet gäng som brukar träffas ibland och ta en fika i Kungsbacka. Den här gången var Isabel och Alex med men när Philip började bli grinig och gråta så ville ingen av de ta en promenad med honom i vagnen så att han kunde somna. Vad har man annars storasyskon till?  

Jag hann äta min varma macka och gav Phille lite välling och så fick han en kanelbulle men han ville inte ha. Han bara grinade. Jag fattade inte var det var som var fel för han brukar aldrig gråta så utan anledning.

Helt plötsligt så börjar han kräkas, i kaskader och det är inte precis någon babyspya det handlar om. Det var förklaringen till att han var otröstlig. Snälla mia Mia och Eva hjälpte oss att torka spyor från golvet och alla andra gäster glodde bara. Det var bara att tacka för oss och bege oss hemåt.

Hemma gav jag honom Sempers vätskeersättning med aktiv bakteriekultur direkt och senare så kräktes han en gång till och hade riktig magsjukediarré. Men redan dagen efter så var han i tip-topform igen.

Det är verkligen suveränt med den där vätskeersättningen.

Jag hoppas på en ny fika snart!!!  

Idag var vi på ettårskalas hos ett av tvillingparen på föräldrakursgänget. Det var verkligen kul att se alla barn och mammor igen. De har verkligen växt sen första gången vi sågs när bebbarna inte var mer än ett par månader gamla. Det är redan 9 månader sen.

Vi fick glögg och pepparkakor samt en helt underbart god morotskaka. Nyttigt som bara den... 

Hade jag inte skämts så hade jag slukat faten. Jag spottar inte på fatet om man säger så.

Philip var dessvärre inte på det bästa humöret som vanligt den sista tiden.

Jag tror att det är tänderna som spökar men jag är inte säker. Han är snorig och gnäller dagarna i ända men verkar inte vara förkyld på det sättet fast i kväll hade han faktiskt feber mellan 39,5 och 40 grader. Han var kokhet ett tag så jag får se hur han verkar i morgon.

Han fick en Alvedon och somnade så sött vid halv åttatiden. Då var han alldeles slutkörd.

Här händer absolut inget speciellt mer än att Phille har börjat ta egna initiativ att stå utan stöd. Än så länge vågar han inte flytta benet framåt men det är nog bara en tidsfråga innan han gör det också.

Vi var i allafall på julfest i lördags. Vi var bjudna på Julbord med dans och hotellnatt!!!

Jag har inte hoppat och dansat så på flera år så jag var alldeles slut dagen efter. Vi vaknade kl halv sju på söndagen och undrade varför vi hade så jävla ont i ryggen och skinkorna... Så kom jag på att de som uppträdde bla sjöng låten 'Jump' med Van Halen och det gjorde vi kan man säga.

Vi betedde oss som tonåringar framme vid scen jag, Jörgen och några till.  

Jag tror inte vi satt på hela kvällen utan vi dansade låt efter låt.

Igår när jag lagt Philip halv sju, som vanligt numera, så kommer Isabel in och börjar gapa om något vid niotiden och vad händer? Jo, Philip vaknar med en gång... Jag fattar inte varför han är så lättväckt? Det måste vara så att vi har varit för tysta när han ska sova för såna var inte Isabel och Alex, de sov som stockar när de väl somnat och likadant med Andréas. Josephine minns jag inte så mycket av, det var ju 100 år sedan...  

I alla fall så somnade han igen vid halv elva efter att jag fått sitta och vagga honom i en timme minst.

Och så försov vi oss till öppna förskolan förstås.