Igår var jag och mina två döttrar på Baby&Barnmässan med minstingen Philip. Försäljarna hade stora problem med att veta vem som var mamma till vem. Äldsta dottern fick en massa tips om amningsbh:ar och dreggelappar mm. Jag lade märke till hur alla verkligen stirrade på henne när hon gick med barnvagnen. Hon är 25 år men ser inte ut att vara mer än 15 år. De blickarna minns jag så väl då hon var liten och jag körde runt henne i vagn. Alla frågade då om det var min lillebror? ALLA frågade samma sak. I dag frågar alla om Philip är mitt första barn.

Precis ALLA frågar det.

En sak är säker, det är kul att se ung ut, det klagar jag inte på, men ibland är det inte kul, speciellt när folk inte fattar att barnen är mina. Säg den mamma som inte är stolt över sina barn, alla sina barn. Jag är trött på att få goda råd om barn i alla åldrar av mammor som bara ser mig med bebben. Jag säger bara en sak; bara för att man inte har med mer än ett barn med sig ut, så betyder inte det att man inte har fler barn.

Jag skulle aldrig börja kasta goda råd omkring mig till människor som inte ber om det.

I övrigt tycker jag inte att mässan var något att ha än. Phille är för liten för att leka och hålla på där och Josephine och Isabel är för gamla. Det som är bäst är den där testkörningsbanan för barnvagnar. Nu har jag förvisso redan köpt min vagn, en Emmaljunga Smart Duo, men jag hade behövt testa den där banan innan han föddes, fast förra året det var mässa hade jag inte testat positivt ännu. Jag har för mig att jag testade i maj. Typiskt mig att alltid hamna i kläm.   

Philip provar solglasögon.

Här testkör jag en UJ-Mounten Buggy. Riktigt bra, men jag vill kunna se bebben åtminstone tills han är ett och ett halvt år.