Om det hade blivit som jag hade trott så hade mina barn hetat Christopher (Josephine), Natasha    (Andreas), Noelia (Isabel) Emilia (Alexander) och sist och minst har vi Philippa (Philip).

I stället blev det helt andra namn och helt andra kön med. Det är till exempel tur att Josephine inte blev en kille som hette Christopher för det hette ju hennes ex. 

Jag vet inte så himla mycket om denna människa men jag fick igår ett tips om hennes blogg och om ett inlägg där som handlar om 'mina barn och andras ungar' ungefär.

Undrar om hon på fullaste allvar verkligen tog tag i en liten treårig killes hand och tryckte till pga att denne lille kille hade knuffat hennes lille son???!

Alltså, klart man förstår var hennes vrede kommer ifrån, den känner nog varenda mamma skulle jag tippa på. Vad som däremot inte varenda mamma skulle gjort i det läget var att göra ett annat barn illa, för det spelar ingen roll om hon inte bröt handen på barnet utan bara klämde i, det hon lärde det stackars barnet var att det är helt okej att slåss för sin sak och hon tryckte ner barnet i skorna bildligt talat. Vem har rätt att göra så mot någon människa?

Hade hon gjort så mot Phille och jag hade sett det, då hade jag helt enkelt huggit ner henne i bitar och gett dem till hundarna. Nja i fantasin i alla fall, för inte fan hade jag gjort en sån sak i verkligeten som alla mammor bara tänker, om någon skadar DERAS barn!!!

Som vuxen måste man lägga band på sig och inte sänka sig till samma låga nivå som i detta fall en treårings. 

Sen såg jag att någon svarade att Katrins son var så ful och bla bla bla... det är väl att göra samma sak som Katrin gjorde? Inte sjutton ska väl lille Ringo få lida för vad hans naiva mamma gör? Skärpning!!!

Philip var till en början jättelätt att lägga och helt plötsligt, eller okej då, sen några månader tillbaka, så är han jättesvår att få att sova. Nu somnar han inte förrän vid 21-22-tiden. Jag tycker att det är så skönt att ha kvällarna för sig själv så det är jättejobbigt, för hans pappa. Eftersom jag har varit med honom hela dagen så vill han inte släppa taget om sin pappa för en sekund på kvällen.

Jag sitter i soffan och kollar nån bra film och känner mig jätteonyttig och lat, men vad ska jag göra när bara pappa duger? 

Det kommer nog en dag då det blir ombytta roller! Jag får passa på att njuta av ledigheten så länge den varar. Fast å andra sidan är ju detta min sista bebis och jag vill egentligen sitta och gosa med honom hela tiden. Kanske snart dags att börja med muta?!!!

För ett par veckor sedan köpte jag lite kläder och saker till Phille. Det blev en jacka från Zara Baby och en Body från Bonti.

Sen blev det lite nya leksaker också.

Dessa här nedan köpte jag tidigare i år... behöver jag säga att jag älskar att köpa leksaker...?!  

Fler tänder är på väg i överkäken. Han har redan fått två i nederkäken och nu kommer alltså två till. Det blir mycket skrik och gråt. Jag kan inte minnas att någon av de andra barnen kinkade så mycket men jag VET att de gjorde det.

För att lindra de värsta besvären så beställde jag en gel från 'The English Shop' den heter Teething Gel Bonjela och innehåller lidokain, som verkar bedövande på tandköttet och den smakar som tur är godis annars hade han väl aldrig velat ha den i munnen.

Idag blir min älskade lille bebis hela 7 månader!

Dessvärre så är han jättegrinig och har varit det hela veckan som gick. Pappa var förkyld förra veckan så vi vet inte riktigt om det är en förkylning eller om det är tandsprickningen som spökar.

Han har fått två nya tänder i underkäken i veckan som gick så det är inte konstigt om han varit grinig. Han har grinat i stort sett hela dagarna. Han blir inte ens tyst när han sitter i famnen. Leksakerna är inte roliga alls nu mer, bara sånt som man inte får röra duger.  

Emellanåt är han dock som en sol och man orkar vidare ännu en dag.

Jag ser dessutom att de två tänderna i överkäken är på väg också. Det är alldeles rött och svullet så jag tror att de kommer snart. Om de kommer i dagarna så har den stackaren fått 4 nya tänder på en vecka och det känns kan jag tänka mig.

Som om det inte var nog med att kunna sätta sig själv och öva på att krypa så har Philip börjat resa sig mot möbler nu också. Han är väldigt ostadig på benen men upp ska han.

Han ramlar och slår i huvudet men upp ska han fortfarande.

Det är riktigt mycket som händer nu och det känns som om min bebis springer ifrån mig.

Tänk vad fort man glömmer att de faktiskt är rätt så rörliga redan efter 6 månader.

På Babycenter står att läsa om bebisen vid sex månader, tredje veckan:

Du har alltid varit medveten om att bebisen och du är olika personer, men det har inte bebisen. För barnet är ni en och samma — det har inte utvecklat en självständig identitet ännu. När du håller bebisen framför spegeln, vet den inte ens att den ser sig själv. Snart kommer ditt barn däremot att ta ett mentalt jättesteg och inse att det är en individ med egen kropp, egna tankar och egna känslor.

Jag tyckte häromdagen att Philip satt och tittade sig i spegeln och sen tittade han på mig och tillbaka på spegeln.

Han har förmodligen upptäckt att han är en egen person nu, precis som utvecklingsplanen anger.

Satt och tittade på gamla filmer på honom då han bara var en månad gammal och jösses vad stor han blivit och vad fort tiden gått.

Att tiden går fort är ju på både gott och ont naturligtvis, mest gott.

Här är en bild på Philip knappt en vecka gammal.