Det har varit en jobbig vecka för mig och Jörgen! Förra lördagen den 22 okt satt jag som vanligt och läste på mitt rum. Jörgen satt och kollade tv vid 16.10 ca. Philip håller som vanligt på och grejar runt om i huset.
Plötsligt hör jag Jörgen ropa på mig och jag hör att det är något allvarligt.
Hinner tänka att det är väl nåt bus Philip gjort som gått över styr.
Jag kommer ut i vardagsrummet och ser Philip stå med händerna ut i luften och ser först bara en massa, jag menar mängder av blod.
Jörgen säger att han inte vet vad han gjort. Jag tittar på Philip och ser att hans högra lillfinger är kortare än de övriga.
Jag blir helt chockad och vet inte vad jag ska göra. Jag bara skriker nåt jag inte minns. Jag reagerar helt irrationellt. Jag vill bara lägga mig ner och gråta. Philip bara står helt tyst och stirrar med enormt stora ögon.

Vi försöker fråga honom och smått hysteriskt går vi fram och frågar högt: "Vad har du gjort? Vad har du gjort? Vad har du gjort? Han svarar inte utan står bara och tittar med stora vidöppna ögon, helt stum.

Jörgen säger att han ser nageln för det är nåt vitt, så det är nog bara toppen. Nej, säger jag, det är minst 1/3 av lillfingret som är borta, strax innan första leden. Det han såg var benet.

Jag hade suttit hela dagen och pluggat inför en tenta och hade inte duschat på två dagar, inte tvättat håret på 6 dagar minst och inte borstat tänderna än. Jag skulle bara läsa inför tentan lite till, lite till, sen ska jag fixa till mig. Det blev inte så och man ställer sig inte och gör sig iordning när ens barn står och stirrar av chock och inte säger ett ljud.

Jag försökte hitta mina kläder men visste inte ens vilken låda jag skulle kolla i. Jag var helt panikslagen.
Jörgen sprang runt för att få reda på var det hade hänt så vi kunde hitta fingret. Det måste med. Han fattade till slut att det hänt vid spinningcykeln. Han kollade i cykeln men hittade inte fingret.
Jag ringde 112 för att få hjälp med vart vi skulle. Jag ringde fel först och tänkte sen ringa 1177 men det var bara att glömma. Frågade Jörgen vilket nr man ringde nu om inte 112. Han sade att det fortfarande är 112. Jag ringde igen och kom fram. Hjälp, säger jag smått hysteriskt och berättar att min lille son kapat fingret nästan halva. Jag vill veta vart vi ska åka? Ni ska åka till akuten i KBA säger han som svarar. Har ni hittat fingret? Nej, vi hittar det inte.
Han frågar om ambulans ska skickas men jag säger nej. Det var dumt. Hade de skickat ambulans hade fingret gått att rädda. De hade hjälpt oss leta och vi hade kommit rätt med en gång.

Nu åkte vi in och jag hade inte ens med mig min mobil. Vi åkte till KBA och vi kom in men läkaren tig lite tid på sig innan han kom och kunde med en gång konstatera att vi måste åka till Varbergs Lasarett!
I Varberg väntade vi någon timme innan de också kunde konstatera att vi fick åka till Halmstad eftersom en ortoped behöver operera fingret.

Andreas, Philips storebror var nu på väg till Varberg med mina grejer och min mobil. Torrschampo och borste. Tandborstar och tandkräm. Mina böcker och löxor. När han kom åkte han med mig och Philip till Halmstad och Jörgen åkte hem för att städa.
Han hittade det lilla fingret i kedjan på spinningcykeln och bröt ihop fullständigt.
Philip opererades vid 1-tiden men fingret kunde inte längre räddas så det fick vi slänga.

Nu har han bara drygt 9,5 fingrar kvar!