Eftersom jag skulle köra Alexander till sin pappa idag så bestämde vi oss för att åka en stund till Frölunda torg och bränna lite pengar. Det visade sig snart att även äldste sonen ville följa med så det blev helt enkelt en liten tur med alla mina söner, hela tre stycken.

Jag som för bara ett par år sedan önskade att allihop var tjejer är nu jätteglad över att majoriteten faktiskt är killar. Ända sedan yngsta dottern blev tonåring så har jag tappat lusten för döttrar.

Varför jag bara ville ha döttrar tidigare beror inte på att jag inte tycker om mina söner utan helt enkelt därför att en dag när man får barnbarn så har man mycket fler fördelar som mormor än som farmor. Jag vet att det finns undantag som bekräftar även denna regel men de än inte så många.

Här skulle mitt inlägg sitta i fredags men det blev inget som vanligt...Jag har tyvärr lite problem med att skriva från min iPad men även mobilen för det blir inga styckeindelningar även om jag gör det så klumpar texten ihop sig till ett enda långt stycke och vem orkar sitta och läsa det?

Hur som helst så hade Philip roligt som vanligt men även jag. En mysig fika efteråt sitter aldrig fel. 35 kronor för en familjefika är ju som hittat.

Idag när Philip satt i sin lilla matstol och åt gröt så gick Elli förbi och jag hör klart och tydligt att han säger: Hej! Det var definitivt ingen inbillning utan han sa klart och tydligt hej!!!! Min lille älskling!I övrigt så har han sovit lite annorlunda idag. Han vaknade som vanligt vid 8 och ville ha välling pronto. Men efter att han druckit så blev det alldeles tyst. Efter en stund så märkte jag att han somnat om så det var bara att somna om för mig med. Middagsluren tog han ju förstås inte förrän vid 13-tiden då i stället. Idag har jag satt in en massa kläder till försäljning på Tradera. Inte för att jag behöver pengarna egentligen utan för att jag inte vill skänka bort kläder som jag knappt använt till någon girig välgörenhetsorganisation som sen säljer dyrt och stoppar det mesta av pengarna i egen ficka.

Om jag vaknar fort på morgonen och måste rusa upp som i morse då Philip vaknade och krävde välling då blir jag ofta helt handlingsförlamad. Jag kan stå i flera minuter utan att koppla vad det var jag skulle göra. Imorse då så skulle jag göra välling och samtidigt så tryckte jag på vattenkokaren för att göra mig en kopp kaffe och då blev det som på bilden nedan som tydligt visar mig i ett nötskal på morgonen...

Så kan det gå när hjärnan inte vaknat. Jag vet inte hur det är med andra men min kropp vaknar nästan alltid fortare än min hjärna.

Idag är mitt lilla gryn 10 mån... det går så fort nu när man inte vill. Fast å andra sidan så är det ju gott att han växer och frodas.

Mindre bra är detta med tänderna. Philip har haft jätteont av att få tänder och i natt hade vi som det så fint heter i varenda blogg; 'Natten från helvetet' Han har vaknat varannan timme och rent ut sagt gallskrikit och jag tycker så synd om honom, mitt lilla gryn.

Hoppas att tänderna bryter igenom snart för han lider verkligen. Han har otroligt lös mage och det diskuteras vidare på huruvida det beror på tänderna eller inte?!!!

Jag vet inte men jag vet att hans lilla rumpa är illröd och inte klarar mer diarré nu. Jag gav honom Sempers vätskeersättning med aktiv bakteriekultur i dag. Han är så matglad så att han drack en hel flaska som jag värmt lite i mikron. Jag gav honom den då han var magsjuk för ett par veckor sedan och han slutade spy med en gång och blev fastare i magen, så det kan jag verkligen rekommendera, till vuxna också.

Igår var vi och tog foto på The studio i Göteborg men om jag ska vara ärlig så tycker jag att min outbildade syster tar bättre bilder än vad de gör. Vissa av bilderna var riktigt usla men det fanns en och annan pärla. Jag kommer inte att gå dit igen utan kommer att gå till någon bättre.

Med usla bilder menar jag inte motivet då för det kan man ju inte göra något åt utan jag menar dåligt perspektiv... Man ser dubbelhakor och annat som man tycker att en bra fotograf ska kunna trolla bort genom rätt teknik.

Inte nog med det så har jag fått en skrivskyddad skiva med bilder så kan inte göra som jag vill med dem.

Idag upptäckte jag Philips femte tand, alldeles till höger om den högra översta tanden. Inte konstigt att han har skrikigt. Konstigt nog så skrek han lika mycket förra gången i en hel vecka men det har jag redan glömt. Denna gång så skrek han minst lika mycket hela dagarna och inte minst kvällarna men jag gick till läkare i alla fall för att utesluta öroninflammation.

Han måste ha skrikit ännu mer denna gång tror jag för jag trodde på allvar att han var allvarligt sjuk och både jag och hans pappa var nära att 'kasta' ut honom nästan...  

Nu är det alltså över för denna gång och nu återstår bara att vänta på nästa skrikperiod.

Varenda gång jag träffar någon ny mamma på antingen BVC, shoppingcentrets barnrum eller på öppna förskolan så sitter man och pratar om ditten och datten och så får man veta att de minsann har fler barn hemma. Två stora barn på 3 och 5 eller liknande. Jaha, vad ska jag säga då utan att det ska låta som om jag försöker bräcka dem?

Jag undrar framför allt varför de talar om att de har fler barn för jag har inte undrat. Varför prata om de barnen som är hemma hellre än att prata om barnet som för tillfället är med?

Jag fattar inte detta riktigt. Den enda känslan jag får är att de som vanligt tror att jag inga fler barn har utan de kan de ge mig råd om hur man gör med äldre barn. Jag brukar bara svara ja ha och sen inget mer och när de sen går på och ger mig dessa råd då svarar jag oftast okej eller så måste jag säga att jag också har äldre barn. Oj, har du blir svaret alltid. Hur gamla osv osv.... Så när jag svarar så blir de alldeles tysta och så ser man hur de sjunker.

Jag tycker att det är lika jobbigt varje gång just därför att de allra flesta aldrig skulle ta mig som mamma överhuvudtaget. Jag har aldrig sett ut som en mamma för alla blir lika chockade varje gång.

Så jag undrar fortfarande; Varför tror ingen att man har fler barn bara för att man inte har dem med sig???

Förr när de stora barnen var små så trodde de att det var mina småsyskon. När mellanbarnen var små och jag var runt 32 år så frågade många om jag inte var alldeles för ung för att ha barn?!

Nu när när jag har bara har Philip med mig ut 44 år gammal så fattar de förvisso att han är min son. Yippie!!! Men, som sagt de tror då att han är mitt första barn och att jag är ca 34 år gammal.

Det är klart att det är roligt att se ung ut men det hade varit roligt också att folk såg mig som en klok och erfaren flerbarnsmamma också nån enstaka gång!!!

Här är lite bilden på genom åren. När jag ser dem så förstår jag att jag alltid sett ung ut men nu tycker jag att åldern har börjat ta ut sin rätt...