Mina barn bråkar, varenda dag. De är snart 12 och 13 år och det tjafsas och slåss med jämna mellanrum, dagarna i ända.

Innan 12 åringen födde så läste jag en massa om syskon och förhörde mig på olika ställen om hur jag skulle undvika att den stora blev svartsjuk på den lille osv. Jag fick lära mig att inte ägna all tid åt den lille och att man absolut inte skall banna den stora om denne 'råkar' slå den lille.

Det lät ju vettigt och så levde jag lycklig och glad till den lille föddes. Då fick jag på allvar praktisera det jag lärt mig under väntans tider. Det gick jättebra, det första året. När den lille började att ta för sig lite mer så var dock katastrofen ett faktum. Jag hade gillrat en fälla och gått rätt i den.

Nu sitter man här 12 år senare med facit i hand och tittar på andra mammor med 2 barn tätt och om det kommer upp till diskussion med nyblivna mammor så säger man vad man har för bittra erfarenheter ang att ha barn tätt, men de bara tittar på en som att man är en totalt misslyckad mamma för att ens barn bråkar med varandra.

Och så säger de typ;

-Min son är så snäll mot sin lillasyster och jag tror inte att han kommer att vara dum mot henne sen heller...

Yeah right!!! Inbilla dig det du, tänker jag bara, men säger förstås inget mer om saken för jag vill inte bråka.

Jag bara tittar på henne med sorg i blicken, för jag vet ju att även hennes små änglar också kommer att förvandlas till små ärkefiender ibland, en vacker dag.    

Jag älskar att amma min son, inte minst för att jag vet att det är sista barnet jag ammar överhuvudet taget. Trots att jag äter som jag ska nu så verkar det inte komma mer mjölk på höger sida i alla fall. Jag har pumpat och haft mig men tydligen inte tillräckligt ofta. Egentligen så gör det inte så mycket att jag får ge tillägg, till en början var det bara varje kväll men nu blir det även på eftermiddagen.

Fast fördelarna med att amma är flera än med att ge flaska:

1. Jag kan fixa fram maten på studs

2. Maten är alltid färsk och lagom varm

3. Bajset luktar inte bajs utan mer som filmjölk

4. Spyorna luktar inte spy utan bara sur mjölk, vilket är bättre än ren spylukt.

5. Stor mysfaktor

Usch, jag kan inte se några fördelar alls med att ge flaska.

Jag tror jag ska jag göra ett nytt försök med pumpen i morgon. Jag hatar bajs- och spylukt. Jag hade ju velat amma tills han blir åtminstone 6 mån. Tyvärr så tycker han det är bättre med flaska för det rinner så lätt och han slipper kämpa.

När jag ammade min äldsta dotter så pumpade jag igång mjölken med en jätte kraftig maskin som såg ut så här:

Jag minns att den kunde suga musten ur en. Jag kunde pumpa ut litervis med mjölk på nån timme med den.

För 13 år sen då min andra dotter föddes så lånade jag hem en pump som såg ut så här:

 Jag minns inte hur den sög, men den jag har nu tycker jag suger sämre än nån av de andra tillsammans:

Alltså, den har krymp till en fjärdedel av den första och man kan ju förvänta sig att sugeffekten också minskat med en fjärdedel.

Ja ja, nu kommer han ju ändå att börja äta riktig mat snart och då kommer jag ju inte undan detta med illaluktande bajs ändå. 

Jag fattar inte hur folk hinner jobba samtidigt som de har ett hem att sköta. Jag är 'bara' hemma med en bebis som dessutom sover middag ett par, tre timmar om dagen sammanhängande och under den tiden så ska jag hinna allt möjligt innan han vaknar.

När han väl vaknar så hinner jag ingenting, utom att ta hand om honom. Han vill ju bli buren hela tiden eller så gnäller han.

Klart att maken kan ta hand om honom en stund medans jag gör något annat som disken, tvätten eller liknande. Så fort jag sätter mig vid datorn då kommer han dragandes med bebben och lämnar över honom.

Jag får alltså inte ha lite roligt vid datorn utan bara tråkiga saker. 

Frågan är vad jag har rätt att kräva av maken, jag menar han betalar allt och jag drar i princip bara in barnbidragen. Föräldrapenningen skall vi inte tala om för den är så låg den kan bli pga att jag studerade året innan han föddes. 

Hade jag varit en mamma som gillade att få barn tätt så hade jag lätt kunnat haft en sisådär 4-5 ungar till, men jag är verkligen inte road av att ha barn tätt. Jag vill kunna njuta av varenda en och suga på karamellen, samtidigt är jag relativt lat så jag skulle inte orka med, tror jag. Däremot så beundrar jag dem som orkar och kämpar med sina stora familjer.

Jag fattar däremot inte att folk är så korkade att de kastar skit på dessa mammor som har många barn?!

En som bara har runt två barn kan tycka att hon är så duktig som kan föda barn och sen sätta dem på dagis för att själva gå ut och tjäna pengar till staten. Vad kostar inte en dagisplats för staten? Vad kostar inte VAB-dagar? Att få två barn och sen börja jobba tills pensionen främjar ju bara en enda familj, för i det långa loppet så är det bara en droppe i havet om man jämför med den stora familjen. 

En tvåbarnsfamilj föder upp två framtida skattebetalare som inbringar si och så mycket pengar till staten, medans en 10-barnsfamilj föder upp tio framtida skattebetalare som inbringar fem gånger så mycket pengar till staten som det tvåbarnsfamiljen gör.

Min chef var på mig också för ett antal år sedan om detta. Han menade på att han var så duktig och hade inga barn, som kostade staten pengar, medans jag bara ynglade av mig (4 barn då) och han var tvungen att betala mina barns barnbidrag för sina surt fövärvade pengar. Okej! Då sa jag till honom att om alla var lika 'duktiga' som han och inte skaffade barn så kommer hans surt förvärvade pension inte kunna betalas ut till honom i pengar den dagen det är dags. Han skulle bara få ett papper med en summa på, för ingen människa skulle ju jobba och få in pengar till staten, eftersom alla gamla människor gått i pension och inga nya generationer arbetare föddes. Vi skulle behöva en rejäl arbetskraftsinvandring i sådana fall för att klara den krisen.

Jag tror faktiskt att han greppade det jag sa, för han sa aldrig mer något om det.