Idag blev det spinning 35 min, medelhårt pass, i Billdal. Philip var med och snart når han ner på pedalerna ordentligt. Nästa eller nästa år igen så kan han  följa med mig till gymmet och börja träna på riktigt. Hade tänkt köra tungt basprogram först men orkade inte. 

Det är ett evigt tjatande om vikten, men jag har inte riktigt nått målet än. Som ung vägde jag 45 kilo och tänkte aldrig på vad jag åt. Efter Josephine vägde jag 45 igen. Innan jag fick Andreas gick jag med hjälp av träning och bulkkost upp 5 kilo. 50 kilo var perfekt och det vägde jag några år tills jag gick upp till 53 kilo muskler. 1992 hoppade jag på den fettfria dieten för att deffa. Jag fick bort i stort sett allt fett på kroppen, även om jag inte hade så mycket innan. När jag sen började äta som vanligt fick jag min första bilring, ever. Fortsatte träna men hade några års uppehåll när jag fick Isabel och Alexander. Efter dem vägde jag åter 53 kilo. 

Jag slutade röka 2005 och för att inte gå upp i vikt fortsatte jag träna och äta bra. Trots det gick jag upp 10 kilo i vikt till 63 kilo. Om man är van att väga 53 kilo så mår man inte speciellt bra av att väga tio kilo mer. Det var inte JAG. Sedan dess har jag testat flera dieter, LCHF, 5:2. mm. Jag har pendlat 10 kilo upp och ned. Ibland har jag varit nere i 56 kilo innan jag blev med Philip. Efter honom var det svårt att hålla vikten. Jag har sedan dess åkt upp 5 kilo och ner 5 kilo flera gånger om. 

När jag räknade ut min metabolism för 10 år sedan så skulle jag äta 1800 kcal och om jag ville ner i vikt så skulla jag dra av 500 Kcal för att gå ner i vikt. Det funkade då, men då var jag 44 år. Nu är jag 54 och det funkar inte på samma sätt. Hela februari och en vecka in i mars åt jag exakt mellan 1200 och 1300 kcal per dag och vikten stod still på 62 kilo. Inte ett gram gick jag ner, trots träning.

Den 7 mars bestämde jag mig för att räkna om min metabolism och fick då till mig att jag skall äta 1500 kcal för att hålla vikten. Det har alltså minskat med 300 kcal på 10 år. Flera som jag pratat med hävdar att det är för att jag äter för lite mat som jag inte går ner men det kan inte stämma. Om jag äter mer än 1500 kcal går jag definitivt inte ner, utan upp.

För att gå ner ska jag alltså dra  av 500 kcal per dag och då ska jag ligga på 1000 kcal om dagen. Så sedan i söndags den 7 mars (5 dagar) har jag gått ner 1,2 kilo. Åldern har definitivt betydelse oavsett om man tränar eller inte.

Nu har jag gett mig sjutton på att jag ska ner till 55 kilo till att börja med så får jag se hur jag ser ut. Om jag inte är nöjd så blir det två kilo till. Så 6 kilo till bör ta minst 6 veckor. I början känns det som om jag svälter konstant men efter ett par veckor har jag vant mig. Innan fick jag ont i benen och fötterna på kvällarna och knäna. Jag kunde inte böja mig ner, dels för att magen tog emot och dels för att jag var stel och tung i benen. Värst var julen 2017 när jag planerat att gå ner 5 kilo från 62 till 55. I stället gick jag upp 5 kilo till 67 kilo. Jag fick en chock när jag fick se mig i spegeln. Det var jobbigt att vara så tung. En massa krämpor osv. Har en bild men kan bara inte sätta in den. 

14 år. 1981.

26 år och två barn. 1993.

40 år och 4 barn. 2007.

40 år och 4 barn. 2007.

40 år och 4 barn. 2007.

40 år och 4 barn 2007

43 år och 4 barn. 2010

44 år och 5 barn. Ca 62 kilo. 2011.

47 år och 5 barn. ca 57,2 kilo. 2014.

64 kilo och 5 barn. Feb. 2021.

61 kilo och fem barn. Dagsfärsk bild mars 2021.

Idag åkte jag till veterinären med Charlie för det andra ögat har börjat svälla nu. Det var inga bra besked jag fick. Charlie har ju blivit blind pga grön starr som kan drabba vissa hundar. Veterinären tyckte först att vi kunde prova att operera bort bägge ögonen för att han skulle slippa smärtor som blir när ögonen växer. Dessutom skulle han slippa medicineringen som gör att han blir överviktig. Som det är nu så rör han sig inte heller så det gör ju inte saken bättre för vikten.

Veterinären gick in till kirurgen och frågade om de hade tid att operera samma dag. Sen kom hon tillbaka och sade att kirurgen inte tyckte att det var etiskt rätt att ha kvar Charlia alls. Hon tyckte att hans tillstånd tydde på att han led. Bl.a detta med att han sover mycket skulle vara ett säkert tecken på det. Och vi som skaffade Jackson för att Charlie skulle få sällskap.   Jag svarade att vi vill vänta några dagar. Vi måste prata om det och se hur vi ska göra. De vägrar operera och vill att vi avlivar honom. Vi vill försöka med operation men då får vi ringa någon annan veterinär. Det är alltså moment 22 här. Vi vill ha honom opererad, men har ingen som vill göra det. Kirurgerna kan operera, men vill inte.

Vi pratade igenom det senare hemma i lugn och ro och bestämde oss för att ta bort honom inom ett par veckor. Trots allt så är det lite jobbigar att ha en blind hund och Charlie drar ner Jackson lite i sin trötta livsstil. Den enda ljuspunkten Charlie har på dagarna är när husse kommer hem och när han får smaka på vår mat. 

Jag kände att vi måste leta efter en till hund så att Jackson inte blir ensam. Satte in ett utrop på Facebooksidan för Petit Basset Griffon Vendéen-hundar om att vi söker en valp eller omplaceringshund med ljus och lykta. Inom ett par timmar hade Jacksons kullbrorsa Gustens Matte svarat att de måste göra sig av med Gusten eftersom han inte går ihop med deras andra hund. Hon frågade om vi ville ta över Gusten. Jaaaa! Perfekt, svarade jag. Så nästa helg får vi hem en hund som är Jacksons helbrorsa. Det kunde inte bli bättre. 

Charlie våren 2020 och Jackson våren 2021

Vågen stod idag på 62,4 kilo. Eftersom jag har ett medlemsskap på Nordic Wellness så kan man träna online via appen. Det gjorde jag idag. Ett ganska enkelt men effektivt grundpass i Body Pump. Svettigt värre och hyfsad träningsvärk dagen efter. 

Helt sjukt vad fort tiden går! Philip har alltså fyllt 10 år. Det låter som en klycha men det var ju faktiskt igår han föddes.
Nu går han i 3:e klass!!!

En bild på min mage ett par dagar innan han föddes och ett collage från hans första 10 år!

  Då ska jag, som en sista desperat åtgärd, försöka gå ner 10 kilo med hjälp av viktväktarna. Fram tills nu har jag kört stenhårt med Lifesum. Den är bra men den visar inte rätt förhållande mellan in- och utkomster, eller mellan kalorier vs. näring. I Lifesum loggar man allt, precis allt. Det blir snabbt en massa kalorier enligt appen, men var den kommer ifrån är ju väldigt viktig och visst får man tips och peppe, men det blir ändå fel. 

Många gånger om man ätit lite frukt och kanske ett par ägg extra under dagen så blir ens budget full så att man egentligen inte ska kunna äta mer den dagen. Då svälter man och alla vet väl vid detta laget att svält hindrar viktnedgång. Det som är bättre med viktväktarna är att man inte räknar in grönsaker, frukt och rent protein. Detta är mat som man kan äta sig mätt på utan att gå upp i vikt, förutsatt att man inte äter sig proppmätt och bara när man verkligen är hungrig. Kycklingfilé är 0 points, men det betyder inte att man får äta fler än en för då går man upp i vikt.

Än så länge har jag inte gått ner speciellt mycket efter snart två veckor men det kommer sluta på något kilo. Antar att det tar ett tag innan man kommer in i det. Vikten vid start var 66 kilo efter julens goda mat. Nu är den nere i 64,5 kilo så det blir 11/2 kilo vilket  är jättebra när jag tänker efter.

Denna sommar vill jag verkligen inte bada i vassen utan vill kunna ha alla mina fina kläder. Jag vbara vägrar köpa större storlek, det är det värsta man kan göra för sin vikt och sin hälsa.

Fortfarande är vikten en viktig faktor i mitt liv. Jag väger mer än någonsin tidigare. Vi pratar inte mer än 5-10 kilo för mycket men är man kort som jag är det mycket. Kämpar som ett svin varenda dag, utom när jag slarvar. Problemet med att slarva en dag är att vågen faktiskt visar mindre och då får man för sig att det går att slarva en dag till och en till... tills man har gått upp ett eller två kilo.

Varför måste man äta egentligen? Jo, för att överleva. Fast vi med övervikt tenderar att leva för att äta och det är då det blir problem.?

Gårdagens middag blev en fisksoppa med gul curry och spenat.? I stället för att ha i grädde hade jag i imat fraiche pga att jag är laktosintolerant.

Philip har matteläxa och än så länge kan man hjälpa honom. Värre kommer det bli när han är äldre. Även om jag läst mattte A-B så hjälper ju inte det när man glömt hälften. Minns när jag skulle göra högskoleprovet och inte klarade mer än statistiken. Att se ekvationer med X och Y var som att försöka läsa en kinesisk bok. Det stod helt still minns jag.

Fast nu mer är jag ju jäkligt haj på att räkna ut hastighet och antal km m.m och det kunde jag knappt förr. Det är ju samma som läkemedelsberäkningen och den har jag ju som bekant klarat med alla obligatoriska rätt.

Just nu tragglar han 9-ans gångertabell. Mamma har glömt en hel del men det är bra för nu får jag upprepning??